I'm feeling younger, it's better than wiser

nu gör jag det igen. sätter mig ned med datorn i knäet för lite meningslöst skrivande. den där poetiska sidan utav mig ligger allt för ofta på hyllan nuförtiden utav ingen aning alls, men var hittar man insperation nuförtiden då? de ända människorna runtomkring mig gör ingen illa, och berör inte så speciellt. de ger mig alltså ingenting att poeta om. världen runt här om står ganska still. den bara liksom är här, går ingen vart och finns brevid mig. den säger inte till mig vad jag ska göra, det tilltalar mig inte på varken det ena eller det andra sättet. den bara finns där. och som jag redan nämnt kan jag lika gärna sammanfatta det, världen runt här om står ganska still.

svackor. det går i bergochdalbana kurvor men ändå inte. ingenting händer direkt trots att min dag ändå har hållit mig sysselsatt ifrån att städa bort det som så snabbt hamnar på golvet. klister, sax, färgpennor, utklipp, morgonrock, en bok där och den bok där. jag drar mig ifrån att läsa dem för jag vill ha kvar dem. någonting att längta till. men den ena filmatiseras snart så om jag inte skyndar mig sitter jag snart där i biografens mörker och skäms.

fika. jag vill fika. fika i massor. på kaffe. inte te. kanske choklad. en kanelbulle kanske. men hellre vaniljbulle. bara kaffe går också bra. alldeles utmärkt till och med. fika. jag vill fika.

det är vad jag är bra på, svammla, om ingenting alls men ändå om allting. bara jag kan läsa mellan raderna för bara jag förstår vad det egentligen var jag ville skriva men som kom ut, just såhär. svammel svammel men ändå, summan utav kardemumman.

jag tänker så det knakar. hela tiden, om allting. är det inte resans svepande varma badsträndsvindar som drar förbi är det framtidens ödeläggande skratt som ekar runtomkring. och därför vill jag redan här varna för ett inlägg egentligen menat för mig själv, egna tankar som irrar rundor i mitt huvud som jag nu tvingar ut. joggingbyxor, en tjock tröja, två klänningar, ett par shorts, ett par långbyxor, två linnen och fyra par skor. det är vad som ska rymmas i klädesväg i min ryggsäck om ett par månader. hur jag sedan ska tänka ut vad som är praktiskt men ändå ganska snyggt, mångsidigt men ändå lättanvändt, det är för mig en fråga så svår att hitta svar på. det kan tyckas vara ett stort ilandsproblem, men nu är det ett problem, för mig, och då är det viktigt. sex månader, sex månader utav vandring och fest, regn och kyla, värme och sol. svårare än så blir det inte. dessutom ska det vara kläder som jag vill slänga på vägen ifall jag hittar någonting annat att pryda min kropp med, men ändå vara kläder som jag kan ha med mig hela vägen till vietnam för att sy upp likadana i olika färger och sorter men på vägen dit inte ta någon väsentlig plats i ryggsäcken. vad har jag gett mig in på? och det jobbiga är ändå just att jag funderar på detta nu. det är faktiskt, som sagt, ett par månade kvar och förvisso, de kommer gå snabbt, bara hasta förbi, men det är så dumt att sitta och drömma sig bort redan nu, för då lovar jag, att den då kommer snigla sig fram, bara just för att. och frågan är ju också hur snabbt jag vill att tiden ska gå? för visst är detta någonting jag längtat efter och arbetat för fruktansvärt länge, men det innebär också att vara ifrån familj, vänner och pojkvän i sex månader. det är en lång tid det.

bikini, jag glömde bikini i klädesväg. två stycken. och underkläder. en bh och så många trosor det bara får plats. jag vill inte vända dem ut och in hela tiden. jag har nämligen hört att det ska vara precis så ofräscht som det hörs.

framtiden då? framtiden som kommer stå klar i början utav augusti nästa år. framtiden som min mamma ska ordna till när jag är i asien och reser runder. jag ska lära henne internetets värld om hur man ansöker till en högskola. eller inte en, flera. men ge mig lund. snälla ge mig lund. jag kommer inte att få lund. jag vet det. högskoleprovet gick ju som väntat, eller snäppet sämre. hur kunde jag lyssna på andra om att andra gången alltid går bättre? jag är mycket väl medveten om mina mattematiska problem, min rädsla för siffror som bara vandrar upp och ner för pappret. hur kunde jag lyssna på andra och nu sitta här igen, nedstämd och dumförklarad. en vacker dag ska jag få en dotter eller son som jag ska göra allt för att de ska förstå matte, inte ska de känna samma dumhet som mig. inte. föresten, gud, igen, snälla ge mig lund.

lund, lund, lund.
lund, lund, lund.
lund, lund, lund.

jag måste duscha nu, men jag kommer snart igen med ännu mer irrande tankar. jag känner hur fler och fler vill ut ur mitt huvud och jag välkommnar dem, för snart känner jag hur hjärnan klagar på utbrändhet.

jag ska jobba inatt. första natten på längre. tre veckor sedan blir det nog. och eftersom jag och systra mi satt och knåpade lite på budgeten inför asien idag så känns det som att jag borde jobba med lite mindre mellanrum. men what to do. det är ju inte jag som bestämmer om de behöver hjälp eller inte. iallafall, jobb inatt, steg upp vid elva vilket innebär att jag kommer vara vaken i typ 20 timmar. aldrig bra, men jag är så dålig på att sova såhär en liten stund innan jag ska gå och jobba. jag blir så rastlös.

föresten, vi har hittat vårt första boende i asien nu vilket jag hoppas vi ska ta tag i att boka ganska snart. jag lovar att visa bilder på det och en annan sak att lova är att ni kommer att bli avundsjuka. mhm! sådant gillar jag. äntligen kan någon bli avundsjuk på mig så som jag avundsjukar mig på andra, hela tiden.

nej, nu ska jag iallafall titta lite på vänner och låtsas sova. åh. jag är så dålig på det.

jag kände mig vara tvungen att skriva någonting nytt och fräsht eftersom föregående inläggs länk inte är så aktuell längre. auktionerna är vunna. pengarna har skänkt. nej, som sagt, dessa ord skrivs under tvång så jag gör det kortfattat. nu ska jag steka mig en hard rock café hamburgare med bacon och ost, dessutom också göra några klyftpotatisar med skal i ungnen. det kurrar i magen efter fett och flott. det är en sådan dag idag.

jag vet inte. nu har jag suttit här och slösat bort ännu en dag i min säng. nergosad i rosa täcken med änglar samt stjärnor på. även ett och annat moln tittar fram bland allt det barnsliga mönster som ibland måste pryda min säng, när man liksom är på det humöret. allting annat i mitt rum går ihop. här är det brunt, beigt, vitt, bronsigt och guldigt. men täcket sticker ut lite för tillfället. rosa. med stjärnor, änglar och moln på.

jag förlorade nyss en auktion på tradera. med vilje. jag satt och tittade på den när den gick ut. jag ville ju ha dem så nu i efterhand känns det bara löjligt att jag inte la det där budet jag väntat på mig själv att jag ska lägga, hela dagen. jag får väl hoppas på att hon lägger upp auktionen igen, och så får vi se ifall jag vågar buda den gången. det var ett par skor. ett par skor till gör väl ingen människa ont. jag tror jag bara kände att plånboken eller för att prata i klarspråk, sparkontot, börjar kännas lite tanigt. speciellt efter london. london var ju inte ens planerat ifrån första början så redan där var det en extra utgift utöver det normala. att jag sedan då fastnade inne på primark och kom ut tre timmar senare med fem kassar i handen. det kan man ju också kalla en utgift utöver det normala. så, de där skorna kanske får vänta ett tag tills jag känner att det klirrar i kassan igen. egentligen hade detta kanske varit ett mindre problem om jag bara hade haft lite mer koll på vad jag tjänar och hur mycket jag får i lön denna månaden och så vidare. men koll är någonting jag inte sådär jätteofta har. speciellt inte när det gäller ekonomin. sådant sköter mamma. och hon jobbar just nu. därför blev det inga skor. dessutom hade hon ratat dem och sagt att jag bara hade trillat i dem. men jag tänkte på fredag. jag hade velat haft dem på fredag. för i bästa fall ska jag leka med petra på fredag. twin. örebro-twin. hon är hemma en stund på fredag och jag vill dela den studen med henne. så, allihopa, det blir till att hålla tummarna för att jag inte ska jobba på fredag.

men jaha, london. jo, det var underbart. det kunde ni nog gissat själva. det var carnaby street, det var oxford street, det var italienska samt mexicanska restauranger. det var toast med marmelad. det var shopping, mys, solsken. ja. det var underbart. bara känslan av att bara komma iväg ger så fruktansvärt mycket. om bilder kan ge er någon tillfredställelse så hänvisar jag till bilddagboken, när jag väl orkar mig upp ur sängen för att leta upp en sådan där kamerasladd. men ja, london, lovely london.

annars då, vad ska jag skriva om annars då? jag vet då inte. de ringde igår och frågade ifall jag ville gå hårmodell i borås om två veckor för hairconstruction. åh. det hade jag velat. om det inte var så att jag ska skriva det där dumma högskoleprovet exakt samma datum. jag tror inte det finns någon som hatar det där provet så mycket som jag gör. det har ställt till med så mycket besvär och jag vet inte ens varför jag gör det. för det är inte som om det kommer hjälpa mig på något sätt alls. jag kan inte matte. så enkelt är det bara. och hur bra jag än klarar de andra ämnena drar ändå matten ner mig något så koppiöst, så det spelar ingen roll. åh. måtte detta vara andra och sista gången iallafall. för jag kan be och få tala om att jag hade mycket hellre lekt på annas födelsedagsfest på fredagen och åkt iväg som hårmodell på lördagen. så det så.

nej, nu blev jag irriterad. nu måste jag baka någonting.

äntligen, äntligen, äntligen är jag arbetslös en tisdag. en alldeles perfekt tisdag med desperate housewives. men imorgon är det arbete som gäller igen, och i övermorgon. det är ganska roligt emellanåt att jag är arbetslös enda dagen, men inte den andra. klagar över sysslolöshet den ena, men är fullbokad den andra. annars har jag idag varit hos tandläkaren, köpt en sladd som man kan ha två sladdar i. ja, så förvirrat beskriv jag det i affären men trots det förstod människan bak disken vad jag menade. duktig. därefter gjorde jag välbehövda klipp i min lugg, åt fylld paprika tillsammans med mamma och tog mig ett träningspass med fridha och emma. och så var allt som vanligt igen, jag började träna där vid sex tiden, vid sju tiden då passet var över var det bestämt, jag ska inte alls börja träna. sådan är jag. och gud så jag trivs. det får bli mysiga höstpromenader då och då istället. gud så underksattat. gå där och sparka löv tillsammans med mamma, för, mysigare än så blir det inte.

nu är pausen över. desperate igen.

okej, jag har nu luskat ut att den där kappan, min drömkappa, som satt som ett fån på mig och som en smäck på personen ifråga i tidningsuppslaget, inte är min drömkappa. eller, nu har den blivit det för nu har jag luskat ut att det inte är samma kappa, trots att hon i butiken sa det. så, nu när jag vet det, och kan testa den utan att ha en bild utav hur den egentligen ska sitta, så sitter den faktiskt helt okej. så, jag har köpt den, men frågade innan ifall den var på öppet köp. och det var den. och då sa jag, då ses vi säkert igen. hon skrattade. för det är nog så, att den riktiga äkta kappan, den som jag såg i det där tidningsuppslaget, den där drömkappan, det är ju den som jagar mig i mina drömmar och bara vill bli min. det är ju den jag vill ha, egentligen. den är dessutom billigare. dock, ett litet problem. den finns ju inte. iallafall inte här. och vem har orken att åka till malmö och kolla, eller någon annanstans för den delen. nej. det får nog bli denna jag har här bredvid mig. iallafall i tio dagar, för det är så länge jag har den på öppet köp. eller alltså, nu lät det som att jag ska använda den i tio dagar och sedan lämna tillbaka den, men det var inte så jag menade. ah. nu blev det för invecklat. men sammanfattningsvis, det var fel kappa jag sett, inte min drömkappa, jag har dock köpt den felaktiga kappan för att se om den duger.

dessutom, det där arbetet och slitet jag pratade om sist. det stämde. jag var arbetande och slitande för de som bara trodde att jag gnällde. det visade sig när jag skulle skriva ner hur många timmar jag jobbat denna månaden att jag hade lyckats med att jobba lite mer än ett heltidsarbete på de här senaste veckorna. pust. gud, att man orkar. men nu har jag en ledig vecka framför mig. kanske. de kanske ringer och frågar ifall jag kan jobba? vem vet. det gjorde de ju imorse kom jag på nu. de väckte mig. åh. det hade jag förträngt. hur som helst var jag tvungen att tacka nej för jag ska ta tandläkaren. igen. usch. det tycker inte jag om. förvisso är det nog inte många som gör det.

förövrigt åker jag till london snart. wow. mycket därför jag behövde en kappa. det regnar där. iallafall har det gjort det den senaste veckan. och på tal om london, elin, jag saknar dig! och elin, jag behöver prata med dig, om london. för du är ett londonproffs. så, jag behöver dig, mitt alldeles egna londonproffs.