I'm feeling younger, it's better than wiser

nu åkte jag.

ni vet om att jag åker om två veckor va? frågan är om jag förstått det.

januari började fumlande i en främmande mans säng vilket är lättolkat än idag. jag var ärrad och undrade fortfarande över meningen med livet och funderade för många dagar i rad på det förgångna med det förflutna. februari ut var jag fortfarande uttråkad på vägskäl och livsglädje och hittade tidsfördriv i alkohol och män av olika slag. jag levde på nätters eufori och sov på hotell för att fylla något slags hål av smärta. någonstans i slutet av månaden hördes fina ord och jag log lugnt och sansat på en bröstkorg. i mars avklarade jag två länder och fyra städer på en och samma vecka och det var någonstans där livet tog en vändning. jag bev rödhårig och lätt förälskad. jag stod lutad mot en tegelvägg men somnade samtidigt hämndlysten i en säng jag länge suktat efter. hur det hela slutade är uppenbart men för första gången på länge såg jag klart och dagdrömde om en annans famn. i april uppenbarades sig fjärilar i magen och jag begravde utan din vetskap en destruktiv livsstil och ersatte den med dig. i maj spenderade jag många ljusa nätter på en balkong med en cigarett i handen och dig framför. i juni njöt jag av livet att leva och fina vänners sällskap. jag log mig månaden igenom och lät solens strålar läka det jag tillåtit mig själv att förgöra. i juli talade jag om ett två månaders konstant leende och hittade ingenting att klaga på. augusti bara flöt på och vi målade en natt om en lägenhet och delade en flaska rödvin för att i tystnad tala vi om en framtid på ett naket sådant golv. med september kom hösten och realiteten tog vid. jag började ta stora steg mot en så kallad framtid och månaden präglades av en daglig nervositet. i oktober kom jag hem och såg mitt namn på dörren och vi visste båda om att det var det enda rätta. noveber ut var jag trött och sökte en meningsfullhet och fann den ännu en gång i din famn. december var och är den mest smärtsamma av alla månader på året och trots att jag överlevde minns jag den dock som ett rent helvete.

jag fällde tårar under snöfyllda bjälkar. tiden kändes vid men lever dock i en annan division. vi kastar sorgen åt sidan för att ta världen med storm. jag tittar mig själv över axeln och förstår ännu en gång tjusningen med det förflutna. det finns en mörk och dyster man som präglar min vision. det finns en lidande och omsorgsfull kvinna som betyder allt i det liv jag lever. jag önskar inte nätterna vara fler och inte heller dagarna vara längre. jag längtar efter visdomsord och kvällar då drömmar känns vidskepliga och realiteten bör vara eufori.

#35.1 - Cold war kids - St John
Uploaded by lablogotheque. - Watch more music videos, in HD!

jag saknar att höra henne säga käre tid.