i'm a lucky girl
jag ar i asien. for er som inte vet. om ni vill lasa om mitt sex manders aventyr sa finns jag pa www.resedagboken.se/systrami
moon river
mooon river, wider than a mile
i´m crossin´ you in style, som day
old dream maker, you heartbreaker
wherever you´re goin´, i´m goin´ your way
two drifters, off to see the world
there´s such a lot of world to see
we´re after the same rainbow´s end, waitin´ round the bend
my huckleberry friend, moon river, and me
det måste vara den finaste låten någonsin komponerats. moon river, and me. den berättar så mycket för mig, gamla historier som nya. de gamla är dock passé och borde förstå innebörden med modernisering men ack, huvudet har egna banor och som tsatsiki för flera år sedan så fint sa; när hjärtat tänker till, då får hjärnan säga vad den vill. det är väl så. tror jag. alla som känner mig vet om att känslor inom mig, det finns det gott om. förträngda som befrielsefulla. ta mig för den jag är, helt enkelt. jag är den jag är och tänker då rakt inte sluta med det. mest för att det inte är möjligt, men också för att jag lärt mig leva med det. lärt mig tycka om det. någon gång ibland sådär, iallafall.
som vanligt vill jag vara kryptisk men jag har inte tid. eller ork. eller någonting alls egentligen. men vänner var det. vänner. vänner. vänner. vänner. jag kan inte släppa det. på både gott och ont. men mest ont. det gör ont i mig idag, något så fruktansvärt. en värld utav bara sådana som mig vore tröttsamt, det förstår till och med jag. men jag vill. iallafall lite. någon som är som jag, det är vad jag behöver. någon som förstår, och kan relatera. vänner. jag vill ha en vän.
egentligen spelar det ingen roll, för om några få futtiga dagar lämnar jag denna staden och alla dess problem som riktigt tränger in i märgen. så, sluta kämpa nu angelina, det är snart över. snart är det moon river, and me i härlighetens härlighet. långt, långt borta. moon river, and me.
i´m crossin´ you in style, som day
old dream maker, you heartbreaker
wherever you´re goin´, i´m goin´ your way
two drifters, off to see the world
there´s such a lot of world to see
we´re after the same rainbow´s end, waitin´ round the bend
my huckleberry friend, moon river, and me
det måste vara den finaste låten någonsin komponerats. moon river, and me. den berättar så mycket för mig, gamla historier som nya. de gamla är dock passé och borde förstå innebörden med modernisering men ack, huvudet har egna banor och som tsatsiki för flera år sedan så fint sa; när hjärtat tänker till, då får hjärnan säga vad den vill. det är väl så. tror jag. alla som känner mig vet om att känslor inom mig, det finns det gott om. förträngda som befrielsefulla. ta mig för den jag är, helt enkelt. jag är den jag är och tänker då rakt inte sluta med det. mest för att det inte är möjligt, men också för att jag lärt mig leva med det. lärt mig tycka om det. någon gång ibland sådär, iallafall.
som vanligt vill jag vara kryptisk men jag har inte tid. eller ork. eller någonting alls egentligen. men vänner var det. vänner. vänner. vänner. vänner. jag kan inte släppa det. på både gott och ont. men mest ont. det gör ont i mig idag, något så fruktansvärt. en värld utav bara sådana som mig vore tröttsamt, det förstår till och med jag. men jag vill. iallafall lite. någon som är som jag, det är vad jag behöver. någon som förstår, och kan relatera. vänner. jag vill ha en vän.
egentligen spelar det ingen roll, för om några få futtiga dagar lämnar jag denna staden och alla dess problem som riktigt tränger in i märgen. så, sluta kämpa nu angelina, det är snart över. snart är det moon river, and me i härlighetens härlighet. långt, långt borta. moon river, and me.
to be gone
allting känns fel. ingenting är rätt.
bye bye love
förlåt. bloggen är det mest oprioriterade just nu. jag åker om nio dagar och har varje sekund in i minsta detalj planerad. jag har ständigt ont i magen och tårarna är aldrig långt iväg. det kallas resfeber and i´m hooked.