${https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/189410/images/2008/nytt-bitmappsbild_13562916.jpg}

                                               

ja, det var ett tag sedan sist och jag vet inte ens var jag ska börja. jag har fasat för den här stunden när jag ska ta tag i att skriva om studenten som dåtid, ta mig tillbaka, för jag vill så gärna att den ska vara nu, om en vecka, och vara förevigt. den bästa studen i mitt liv. alla skratt, all kärlek, allt oväntat, så många känslor att det pirrar i magen, fortfarande. jag har verkligen aldrig haft så roligt i hela mitt liv, och, jag tvivlar på att jag någonsin kommer att ha det igen. men, faktiskt, så vill jag inte det heller. jag trivs så bra med att tänka tillbaka på studenten som det bästa i mitt liv, för, all ångest jag känt inför den och fortfarande gör glädjer det mig att det för mig är en bra stund, trots negativa konsekvenser. för nu är det så, att nu står jag här, barfota, med världen framför mig. säkerligen kommer det gå bra, det har det gjort hitintills, men, jag är ensam, utan säkerhetslina. utan klasskamrater och deras stöd, utan lärare och deras stöd.

dagarna precis efter studenten brast vad jag så länge satt åt sidan, tårarna rann och det spelades sunday, bloody sunday på repeat och bara det säger en del. jag tog fram min gamla skiva ifrån förr och den spelades dag in och dag ut. det slog mig, det var över nu.
nu har veckor passerat och jag är väl egentligen i samma stadie som dagarna efter men jag tar det nu med en nypa salt. det är så otroligt sorgset att allting är över, och en liten del utav mig kan fortfarande inte tro att det är sanningen, detta är bara på låtsas, den här vuxenfasaden man har nu. men, trots den lilla delen utav mig tror jag att jag faktiskt nu insett att såhär är det, skolan är över, iallafall c4, en annan skola väntar men dessförinnan är det jobba sommar in och sommar ut, höst in, höst ut. men som jag skrev i så många mössor under champagefrukosten, jag kommer aldrig att glömma dig. det finns så många människor som de senaste tre åren präglat mitt liv, medvetet eller inte, men Ni kommer att förstå, jag kommer att hålla kontakten med er och det kan hända att vi inte sagt mer än tre ord till varandra på dessa år, men, nu kommer dem. jag nämner inga namn så har jag inga namn nämda, men, det finns namn. många namn. jag älskar er.