one, two, three, four, five and sex beers later i was the one that said baby
det pirrar, gud vad det pirrar. jag riktigt känner hur fjärilar bara flyger runt i magen på mig. den är snart här. och den känns bara närmare och närmare för varje dag som går, vilket det visseligen är, men att det känns så mycket. det hade jag aldrig kunnat tänka mig. jag var och köpte grejor till min balklänning idag som ska sys och knåpas med, det bestämdes utklädnad till skattjakten, det ska bli nice, karnevalen är sedan redan innan planerad och ja, just nu går jag runt med mina studentskor, försöker gå in dem dock tvivlar jag på att jag kommer ha dem, de gör ju redan ont, och är det något jag inte ska ha på min student, ja, alltså, jag pratar om studenten, så är det ont. allt ska vara så glädjefullt som bara möjligt. och det kommer det att vara. förutom, som jag och elin märkte av idag, när man kommer på att det inte blir mer c4, då kommer tårarna falla och den gången inte utav glädje. men det hör till, och det är så det ska vara på nåt sätt. ja, jag och elin satt utan för a-huset idag, rös och mös helt enkelt. spelandes och sjungandes musikelever, det blir inte bättre än så en helt vanlig skoldag. att gå på c4, så mycket frustration och så mycket irritation, men ändå, så mycket kärlek, så många minnen. åh, studenten, ta mig dit snabbt, men jag vill gå sakta därifrån
♥
Kommentarer
Trackback