${https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/189410/images/2008/nytt-bitmappsbild_13562916.jpg}

förlåt, jag har sansat mig själv nu och det kan tyckas att jag är aningens känslomässigt störd och bedrövar er alla med alldeles för intensiva och egensinniga ord och tankar. men ni är här av egen fri vilja och som headern lyder; alldeles för många tankar och lite därtill, så jag menar, ni var förvarnade. men för att harkla mig och ta nya tag, den där fredagen var anledningen till allt detta nonsens och därmed får jag väl kanske slutföra vad jag började.

jag peppade ju av mig lite redan i torsdags när det stod klart vad som hända skulle. så runt åtta, nio tiden anlände flertal vackra människor hem här till mig och vin korkades upp och likaså öl. det blev pinsamheter, trevligheter och allt det där som kommer med socialt sällskap och lite alkohol i kroppen. någonting som jag egentligen hade hum om men inte riktigt visste ifall jag kunde hoppas på hände. det ringdes ifrån ett nummer och en gammal partner in crime. tobias var påväg och välkomnades med öppna famnar. det finns ingenting som kan jämföras med kära åtensenden. man blir så lycklig i precis hela kroppen. stämmningen höjdes ytterligare för det var inte bara mig han var saknad utav. 

timmarna bara flög förbi och jag med mina återkommande minnesluckor kan väl inte helt och hållet säga vad som pågick men jag bara vet att när jag tänker tillbaka känner jag värme inombords och som bilden nedan visar på så dansades det graciösa danssteg så fullkomliga och exelenta. min klingande klocka på ovanvåningen har jag för mig hann slå sex slag innan vi allihopa slängde oss utmattade utav nattens bravader över sängplatser som var lediga. till och med en märklig morgon därefter är någonting att lägga på minnet. lekar så makalöst meningslösa som bara lekar kan vara, och högar utav människor på en alldeles för liten sängplats. huvud mot ett bröst vars kuddighet var perfektion och omhändertagande andetag som säger mer än tusen ord.

det är någonting speciellt med speciella tillfällen. obviously. men som bara klamrar sig fast och låter en leva på känslan länge framöver. och det kan tyckas vara konstigt eftersom det inte kanske var en kväll utöver det normala för de andra men jag brukar säga att konstiga saker förgyller mig och mitt liv och denna kväll kanske kan tillräknas som någonting sådant. som jag nämnde i mitt förra så abrubt avbrytande inlägg har jag en tendens till att bli kär i känslor eller andra absurda saker. fredagen är en utav dem. jag är kär i fredagen, helt utan anledning och antagligen oförståendes utav allmänheten, men, jag bara är det.

det får nog vara allt, jag känner ögonlocken sakta falla tunga ihop och dessutom tror jag inte jag klarar en tanke åt fler känslomässiga stunder ikväll. någon gång får det vara nog. och nu är det någon gång. tack för mig.