no pause

the walk of shame och så är jag för hes för mitt eget bästa, men nu har min skagenröramacka löst det mesta. jag sitter och skrattar hejdlöst åt bilderna ifrån igår. dansanta var ordet och att nils plötsligt stod för sång och underhållning mitt på scen, brilljant. vilken kväll, ännu en till minnenas television. jag längtar dock inte efter söndagsångesten som snart kommer och knackar på dörren.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback