pop the glock

ensam hemma, uttråkad, bortregnad, borträknad,. jag låter ansiktet falla ner i mina händer som en tung sten ifrån någons axlar. tusen tankar, vilket virrvarv. ögonlocken gömmer det mina ögon inte vill se, jag lämnar världen bakom mig. jag blir så förbryllad hur ett leende kan göra såhär mot mig. kanske kan ett glas vin hjälpa mig på traven?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback