one last breath
jag vaknade för en kvart sedan, skulle börjat jobba om tio minuter. men kroppen har gett med sig. jag skakar och är öm. jag försökte resa mig upp men bara föll. tårarna började sakta glida nerför min stekheta kind och ett svagt med tryggt ord kom ur min mun. mamma. en temp på 39,2 graders feber stoppar mig. halverar mig. får mig att ge upp. mamma säger att det inte är någon fara och jag tror henne. alla behöver vi ge upp ibland. jag klarade inte 27 nätter på 5 veckor, men nog ska jag klara 26. imorgon ska jag vara fit for fight igen. jag lovar. nästan.
Kommentarer
Postat av: Hanna Hildeman
Krya på dig!
Trackback