with every heartbeart

hjärtat dunkar, jag riktigt känner hur det springer ifrån mig. jag känner mig tom, tömd men samtidigt så fylld. fylld utav minnen, känslor. det är bara ett innehåll att spara i en liten låda. hur kan ni förvänta att jag ska kunna läsa den förvridna kartan utav min kropp, mitt hjärta, mitt huvud. hur ska jag? skulle jag kunna? kan man ens?
det skulle kunna jämföras med kärlek vid första ögonkastet. de där tusentals med fjärilar i magen som bara flyger, fladdrar. fast denna gången inte så lättsamt, inte så glänsande vackert. utan bara, dovt, förvirrande,gnagande.
ja, det riktigt gnager. var, hur och varför. bara gud vet. bara ödet vet. det där ödet skulle jag vilja ha nerskrivet på ett ihopskrynklat papper att ta upp då och då. ofta. eller bara i nödfall. nu, nu är ett nödfall.

jag sover i mörker inatt, men jag vet inte om jag trivs. hur ska man kunna utläsa vilken känsla som är vilken. vart den tillhör. var den hör hemma. att höra hemma. undrar just om man gör det. någonstans, var som helst. denna värld. vem hör hemma här?

svettpärlor bildas på min panna i ren panikslagenhet. jag vrider och vänder, och ska fortsätta med det till det ljusnar. i mitt rum. i min framtid. i min tillvaro. föralltid. förevning. bara gå här ifrån.

and it hurts with every heartbeat

Kommentarer
Postat av: petra

jag förstår inte så mycket, men det låter fint och ont samtidigt. du skriver fint min vän. önskar jag kunde krama dig nu! hårt hårt hårt och länge länge länge.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback