destination unknown
inget vin, bara ödeläggande tankar. samtidigt som jag skriver dessa ord är det två timmar och tolv minuter kvar utav denna dag jag fasat för så länge. kanske har jag mognat? kunnat se förbi det som har varit? har jag lärt mig att se till framtiden, eller har jag bara fastnat i ett annat begär som kan tänkas ersätta det förra? antagligen lurar jag bara mig själv och är väl medveten om det, vilket i sig bara gör saken värre. bättre om jag hade fört mig själv bakom ljuset kan jag tycka. hur som, mindre än två timmar och tolv minuter kvar utav denna dag. låt minutrarna susa förbi. jag orkar inte stampa på samma plattform. jag tror, hoppas och önskar utav hela mitt hjärta att förintelsen utav denna dag ska rädda mitt inre.
JAG VET! man blir alldeles till sig av hans sexighet!