disorder, get out while you can
dagar går fort och och flyger förbi i förväntan. tiden känns orelevant i logikens termer, också anpassningsbar men ändå krävande. stunder som förgyller lever parallellt med stunder som förvrider och jag tappar andan emellanåt. under månsken lyser efterlängtade ögon av ödmjukhet. under tak kommunicerar tankar i form av leende och stapplande ord. i dåtid, nutid och framtid sitter jag här på ett golv i en by alldeles för långt bort ifrån det realistiska och lever lycklig resten utav mitt liv.
Kommentarer
Postat av: jag
tar tillbaka kommentar på föregående inlägg.
hajhaj
Postat av: Anonym
jag: vilket innebär att jag lyckades med vad jag ville förmedla :)
Trackback