i´m on the wrong side of the road, don´t save me when i start to fall
kallsvettandes och badande i ångest. utan betydelse och innebörd sas saker som borde vara osagda men vad spelar det för roll att idag neka. livrädd och skakandes tänker jag förvrängda mörka tankar och bör någonstans idag sjunka genom jord och yta. det finns en salig tysnad i att inte säga någonting alls. jag tänker att jag tänker för mycket och blir påverkad även utav andras tankar som inte ens är av samma släkte som mina egna. att hävda sig är en ful ovana som sätter sina spår så fort jag låter mig bli mindre än varannat ord som sägs i en obefintlighet av självets fenomen. jag ska alldeles strax i säreget behov skingra tankar på en sten, känna doften ifrån förr, inse, förstå och spola tillbaka.
Kommentarer
Trackback