ain´t nothing like the real thing so take my body close
ibland borde jag bara hålla käften men i något perverst inre tillfredställande söker jag uppmärksamhet hos någon som står nära för att desperat få någon ynka bekräftelse trots att jag är medveten om omöjligheten. jag lever med en hemlighet som egentligen inte är hemlig alls och om drömmar säger mer än hjärnans dagkapacitet är jag ännu mer förvirrad efter nattens. det smärtar så att tårar bildas och jag finner mig bilda meningar mer meningslösa och förtvivlande oprofessionella än vad jag någonsin kunnat ana. att nöja sig med det lilla är ett begrepp värt att följa men kanske inte begrunda sin glädjande stund på. chockartade stora beslut har fastnat i min magkänsla och jag känner dig sakta glida ifrån min realistiska syn. dagar som gått är åtminstone välspenderade med de finaste i min närhet och jag håller fast vid minnen som aldrig förr.
Kommentarer
Postat av: nissen
okej, annie, lugnaner dig... tror du alla är svenskalärare som läser detta äller.. jag är inte så vis nämligen, fast det kanske du hade räknat med eftersom inlägget antagligen handlar om mig, eller hur? hihi haha hoho... ja jag gillar dig också! peace utåt!
Trackback