you with the sad eyes
i en fiktiv sanning drömde jag mig nyss bort med hjälp av rekvisita. det som är omöjligt är det som känns bäst att önska i ett abnormalt destruktivt beteende. jag undrar tyst hur länge jag ska kunna bevara en hemlighetsfull min och sinnets tillställning verkar ifrågasätta min tankegång under högre ton. jag funderar kring ett sätt att undvika smärta men tappar snabbt bort mig i ett difust förslag. ett sätt överträder ett annat och jag tänker för mycket enligt andra. med dagar som kommer att sluta i en oändlighet håller jag hoppet uppe någonstans högt ovan för att inte försäga mig i en evighets förgörelse.
Kommentarer
Trackback