with a wonder and a wild desire
han dog i slutet medan en annan dog i början. det är en årstid så skör och sårbar att endast de obarmhärtiga klarar sig undan helskinnade. hur jävla lätt faller du egentligen undrades barskt och kvar stod jag stum och frågande. är det nu vi bestämt att jag ska be på mina bara knän i vanlig ordning eller är tiden för förändring kanske kommen? tårar att slänga i en havsbris känns pasé och jävligt tröttsamt. jag kräks på repriser och önskar oss se över situationen ännu en gång. men vad som än är, hur som än haver och vad som än komma skall blir jag lycklig av att ha dig i min ögonvrå. hela vägen hem lutade jag mitt huvud mot en konstruerad axel som så många gånger förr och ser man förbi sitt eget rörelsemönster finns det tid för iaktagning utav regndroppar som bildar länder och linjer att bygga en dröm på. jag får kvällen till ära bita mig i läppen för att inte brista ut i det genuinaste på flera veckor. jag är okej. och ja, jag blir lycklig av att ha dig i min ögonvrå.