a big step forward
idag har varit den mest effektiva men socialt missanpassade dagen på länge. utan att egentligen vara kapabla till att kommunicera eller ta oss vidare ifrån där vi var lyckades jag och ebba med både det ena och det andra. vi har tagit oss an lund på många sätt och vis och kanske etablerat något slags mönster. jag har nu alldeles nyss lämnat henne ensam för första gången och jag känner mig skyldig men hon måste ta några steg utan min hand i hennes. i övrigt kunde jag inte sluta le på vägen hem trots att snöblandat regn ilsket gjorde ett tappert försök. jag är lycklig och det härliga är att jag numera kan dela tillsammans med ebba. varje dag.
Kommentarer
Trackback