one hundred years of solitude
sedan var det som om det blev natt när du gick och i brist på annat är det omöjligt att somna i mörker som detta. jag väntar på att solen ska stiga och om möjligt blev det nu ännu mer komplicerat i form utav allmän vetskap på höjder som aldrig förr bestigits. nätter är numera tunga och sömnlösa.
Kommentarer
Trackback