i’ll pull a sunshine story in a pouring rain
trots gårdagens bravaders flashbacks, ständiga törstande och långsamhet är jag enormt peppad och tänker på hur dansant denna söndagskväll skulle kunna vara med de fabulösa två, hildefan och bebba. önskar jag vore med er just i detta ögonblick, möjligtvis en tanke formad utifrån stundens sysselsättning i ett förberedande stadie inför en redovisning imorgon. men i största allmänhet handlar det nog mest om saknad. hur dessa tre veckor flög förbi i den abnormala fart den gjort är över mitt förstånd. hur mycket har inte hunnit växa fram, förändras, förstöras och glanseras? jag ångrar mycket men inte tillräckligt för att kunna negativisera. låter som ett avskedsbrev, men brudar, tack för den här tiden, saknar er redan. och ja, jag vet ebba, du flyttar till lund men den latinska treon tar en paus och det gör lite ont. love you.
Kommentarer
Trackback