where the cold wind blows
jag lovade mig själv ett bra tag tillbaka ett löfte jag alldeles nyss bröt. först föll en, sedan ännu fler. det är svårt att hålla ihop när man känner sig bruten och ostadig. jag har aldrig betett mig såhär starkt men heller aldrig känt mig såhär svag. jag låter ansiktet falla i skålformade händer för att känna mig patetisk, minimal och ensam. jag drar håret bak öronen och låter huvudet landa djupt och mjukt. min överläpp svulnar alltid i samspel med salta droppar och denna gång var inget undantag. jag försöker hitta tillbaka men vet inte var jag hör hemma.
Kommentarer
Postat av: ebba
jag håller dig kär. ring när du vill som sagt.
Postat av: Anonym
jag vill krama dig. nu!
Postat av: hanna
just det, det var från mig
Trackback