every now and then i fall apart
nyligen hemkommen denna varma sommarnatt kopplade jag hela vägen hem samman toner med minnen och så satt jag där igen och gjorde samma sak som för exakt åtta år sedan. hela kroppen ömmar efter för mycket sex och för lite kärlek och trots att man både får äta kakan och ha den kvar så spelar livet en ett spratt. egentligen lider jag bara utav vanlig human sömnbrist och trotsar alltför ofta trötta tankar med andra men vad vore livet utan klagosång? det lär vi bittra svenskar aldrig få veta men en sak är säker och det är att jag snart går in i samma vägg som förra gången och måste därför inom en snar framtid ta mig själv på allvar vilket lär komma med bihang och bakläxa då ingen annan verkar göra det.
Kommentarer
Trackback