it´s those tiny little sparks
jag svalkar varma ögonvrår för att finna mig i det externa. jag kniper min käft alldeles för ofta får jag höra men vad tjänar ordavis till då? om jag nu ska börja om, tänka tillbaka men ännu mera framåt vill jag att månader ska gå fort och på något sätt radera allting som hänt. en tredje gången gillt historia förändras på en sekund i en uppenbarelse om att jag gör det igen. jag gör det igen. jag gör det igen. jag gjorde det igår. bedövade öron hör dova toner i ett aktivt val med en historia bakom sig att förtränga samt förvränga. jag skulle antagligen göra det en gång till om bara tiden fanns men var hittar man en extra timme på dygnet att förtära med oss? jag antar att man får skratta åt egna önskningar men denna gången finns inget skratt kvar. nästa vecka är en ny vecka men med min vanliga tur var det visst fyra dagar kvar av denna.
Kommentarer
Trackback