sky blue sky
det blir en luddig existens innebärande att vara uppe hela nätter för att sova bort dagar och uppskatta kvällar. nästa vecka har det gått fyra veckor och jag vet inte hur jag ska ta på tillvaron och den orelevanta ofrånkomliga närvaron. jag tänker på ett ord som brukar uttalas bortkastat men samtidigt kan man koppla sådant samman med lärdom, och smärta ska väl på något sätt i någon summa utav kardemumma göra nytta i en läxa och framtida syfte? jag har tappat många men samlat ihop de flesta och på något sätt ger jag mig ändå godkänt och när en annan dag kommer kanske jag kan briljera. ibland tappar jag hopp och relevans men så blundar jag och får föreståelse. min mage är den konkreta källa för det inre som inte ska visas i ögonvrån och vad den inger är vad som är sanning. just nu känner den lustig olust och i hemlighet skrattar jag mest och söker svar på önskningar: ge mig en riktig situation med riktiga människor. imorgon vill jag sitta i en park.