some people they claim if you get enough fame you live over the rainbow. but the people on the street, out on buses or on feet we all got the same blood flow
jag tänker på vad han sa gällande uppmärksamhet och händelser som skett samt snarare inte skett. ekande ord i mitt huvud som jag först och främst såg på som resultat av annat men nu förstår vikten av. högljudda men också ärliga, det är inte inlindat, inte ens vagt, snarare mitt här framför men jag fastnar så lätt i en önskan och är lätt att få på fall. som en öppen bok säger vissa och kanske är så fallet. jag skulle kunna tänka i en evighet om det så hade löst ut mig ekonomiskt eller åtminstone filosofiskt. jag har passerat den väg att gå jag bestämt mig för att ta. jag känner magkänslan värka mer än anat och jag förstår ärligt talat inte grejen. allting känns uppochnervändt, redan upplevt och jag mår illa av att ens bevittna. var hittar jag ro? var hittar jag hem? jag hatar hur han drog mig ur ett erkännade som inte ens var föga sant. det var en sekund av evighet och du bad mig inte gå.
Kommentarer
Trackback