bildtext
det var vindstilla dagen till ära men jag lät dig storma in i mitt liv. vad som hände på vägen är en historia att inte förtälla och inte ens är den intressant men hur det hela abrupt fick sitt slut det är där jag står kvar och stampar. jag avsaknar den vänskap som kom med förnöjelsen men avskyr det antagandet som kom med ett beslut. det har fått mig att betvivla mig själv som människa och vad som kommer därtill. det var intensivt men allt att önska tills den dag du bestämde dig för att förvrida ord och agerande och därmed ta en del av mitt huvud ifrån mig. han säger ge honom tid och därför låter jag veckovis passera utan att försöka laga jag skulle vilja ha lagat. en förtappad vänskap i ett resultatat av misstolkade signaler.
Kommentarer
Trackback