in repair
med frusna fötter och stormiga vindar gryr dagen åter igen vid din bleka skuldra. jag befinner mig i ett stadie så dovt utav dimma och ägnar tankar åt annat än vad som bör. ett gynnande i lustfylld anda förlät timmar som passerade och inte föll i sömn fören natten försköts till morgon. fredagen blev därmed snabbt en lördag och vi kunde förgylla klingande skratt med ett kändisskap som för den utomstående är föga intressant. jag bär på en skuld och en känsla för underlig att förstå och jag förmår mig heller inte att unnas. numera behöver dock inte själen irritera sig på den känsla som förekommer mer än lite för ofta men ändå en gång i veckan för mycket för att inte kunna glömma. det är en sensation vad ett makabert påhitt beblandat med en lögn kan göra med en sinnesställning. det kommer komma en dag då jag låter bli.
Kommentarer
Trackback