still waiting on the world to change

denna ytlighet fallerar i en skymning som en sådan. jag vet inte var smärtan hittat en bro att bygga men att gå över tusen sjöar verkar vara en underdrift. det är en överlumpande känsla att tappa fästet över en hundradels sekund. jag vet inte vem jag är, vem att vara eller om jag bara låtsas. ikväll havererar jag utan anledning och ro i kropp och själ. ibland är man bara minst i ett rum för stort att fylla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback