I'm feeling younger, it's better than wiser

jag hoppas det är okej att skratta högt och hejdlöst åt sig sjäv för det är precis vad jag gör just nu. packar ner mitt liv i en alldeles för liten väska genom att lägga alla ägodelar i olika slags högar, går in i något slags trans och upptäcker att jag praktiskt taget packat in mig själv. mitt hår sitter fast i en blixlås och jag är instängd av högar som jag tvingas hoppa över vilket resulterar i att de rasar och det blev till att börja om ifrån början igen. ibland är jag bara rent av underhållande.

jag sitter barfota och barbent med solen i kisande ögon och mjukt gräs härunder. jag reflekterar men mest funderar och planerar. emellanåt ler jag också åt den lilla pojke som lekfullt puttar sin katt och pratar med kaninerna i buren här brevid. jag har bosatt mig under träd som är som tagna ifrån nangijala några timmar framöver i min trädgård med tusenskönor. har jag nämnt att jag är lyckligt lottad?

jag gör inte vad jag bör denna dag heller utan beger mig ut denna sommardag för att fika med den där vännen ifrån det förflutna vars hemstad jag tänker mer än mycket på och undrar helhjärtat varför.

igår var ännu en kväll fylld med öl och trevligheter som slutade upp i en kö och sedan letandes efter män med mustasch. jag fick också höra och göra vad jag annars avsaknar och någonting sades väl som jag kan hänga upp mig på ännu en vecka men i största allmänhet lallar jag mest rundor i lathet de resterande dagarna och skriver då och då det jag bör skriva. men jag skulle ju ljuga om jag inte menar vad jag säger fastän jag tillägger något slags skratt. en känsla är en känsla.

första ölen blir till fler på norr alldeles strax och nu.

jag hittar ord för saker som inte bör men har en tendens att fastna. dagen i allmänhet känns lat och oinspirerad medan tankar bor hemma och havet brusar under mina fötter. igår var dansant och ännu en gång denna vecka var nästan hela klassen samlad på ett och samma dansgolv. jag vet hur jag längtar efter annat men är medveten om att jag snart kommer tänka tvärtom. hallå brudar, vad att göra av dagen?

killen är få förunnat vacker och får mig att längta till sommarkvällar

jag försöker dagligen men det är oundvikligt. du gör mig genuint glad.

godkänd på tentan så den tredje ses vi i tre fantastiska!

igår var galet i alla dess bemärkelser. bara själva grejen att 90 personer samlas i en cafeteria efter skoltid och är dansanta till klockan slår tre kan vara intressant i sig. att då allas riktiga personligheter och känslor med hemligheter och bravader blommar ut i en mix av indiska cigaretter och rosé i barnkalaspappersmuggar gynnar också realiteten. 90 personer som annars är grupperade och reserverade njöt igår till fullo utav dans, sång, skitsnack och ofantligt mycket skratt. natten var fantastiskt och hus i helvete bröt lös och jag log varenda sekund.

för första gången resonerar jag i sammanhang i att det är bäst att inte skriva alls. sovmorgon. ck. mjau.

första delen alla rätt vilket firades med scones och sedan jordgubbar i min trädgård. nu sitter johanna bakom mig och målar naglarna. vi väntar på att elin ska knacka på porten sedan bär det av till viggos och därefter illias café. ikväll förtjänar vi öl i mängder, tjejer. 

det har gått över en timme sedan jag hade kontakt med realitet men i mitt huvud har jag planerat de kommande dagarna och plötsligt lyfter fötter ifrån jord så lättsamt. imorgon blir det välförtjänta öl med 90 klasskamrater efter 12, dagen därpå blir vi dirigerade och ska lyfta grejor trappor ner och trappor upp för att sluta upp i botaniska med pizza och öl som många gånger förr. onsdagen blir nog relativt lugn med tanke på att vi för näst sista gången den här terminen ska inbefinna oss på skolan. dagen därpå blir hårdare än på länge och det finns inget annat alternativ än att avsluta denna termin på vårt hak och dessförinnan dricka vin i en korridor på hallands. fredagen tänker jag kanske spendera med helene i en park på en filt för att snacka skit om vissa och tråna efter andra. kanske till och med planera sommarens bravader och därmed roskilde. lördagen är given och kan kallas heldag. jag ser oss i botaniska åter en gång och grillandes på norr framåt kvällning. jag kan till och med tänka mig spela sjuan sålänge jag ser oss tillsammans och dansanta hela natten. söndagen blir lugn och skrivandes och måndagen kanske också. tisdagen tror jag att jag försöker trycka ner så mycket som möjligt i en väska för att på onsdagen flytta till hemtrakterna och anländandes 16.37 förväntar jag mig en väntande man på stationen. jag känner mig antingen 14 och nykär eller 19 och påväga att ta studenten. hur som haver är jag lycklig och förtränger morgondagen.

det hänger ett lugn över mig som inte borde få lov att vara. jag kommer hata mig själv om jag inser imorgon klockan åtta att jag minns helt fel. men jag hittar inte motivationen jag en gång hade. den är som förtappad och det underliga ligger i att det inte är samma människa som kommer glädjas med mig imorgon klockan tolv. jag minns den där känslan som igår och jag ser den ynka solstrålen framför men det är inte värt det. jag vet en annan.

utanför mitt fönster fastän det på något sätt centraliseras i mitten av mitt rum där sjunger dem om berg som inte är höga och floder som inte är vilda medan jag är glad att ha dig nära men undrar varför drömmar på senaste bara cirkulerat kring en annan som är långt bort i ett passerat förflutet?

trött. död. död. trött. trött och död. dödstrött. måndag.

MSTRKRFT @ Mejeriet 27/5 och så gick nyss per hem efter en kväll på soffan. jag hoppas nu på en natt utav fullbordad sömn, de senaste två nätterna har det gått sådär.

ett tjugotal varv runt lägenhetens knarrande träplankor vet jag inte vad jag försökte få svar på, inte heller vet jag om jag väntar samtal inatt eller om känslan i min mage är av ondo eller godo.

jag skickar tre om dagen, det är bra för magen.

barbent tröstade varma vindar till andetag efter regndroppars substitut till verklighet. jag ser dig stå där du stod sist och omfamnar mig.

jag faller för grupptrycket. vin och pretty woman hos julia om 14.

inte walk of shame men ändå telefonsamtal utan dess like. att komplettera eller tillgodoräkna om så vill. nu ska jag sova. illamående. ditt fel. mm just det. du är min. någonstans innerst inne. eller inte. mm just det.

dagar av glädje och jag hälsar på och sover på en madrass. ikväll firar vi födelsedag på en väg snett mittemot min egen och hela detta datum ska jag träffa människor jag annars saknar. och jag ler som aldrig förr.

jag är sentimental och jag går inte isär när jag går med dig.

jag sitter på ett utav alla bibliotek i denna stad och försöker planera min framtid och samtid. egentligen borde tankar och fokus riktas mot korporativismens innebörd och annat dylikt som jag har svårt för att förstå. men jag blickar i en kallender och tänker framåt men ändå lite bakåt. jag verkar ha tänkt i dessa banor förr och finner mig själv vid vägskäl. dagar att längta till är vad som håller mig vaken och vid liv dessa tre sista veckor av evigt läsande. onsdag är en utav dem.

glass på söder, precis vad jag behöver efter gårdagens alla öl.

igår kom jag på att jag saknar dig på ett helt annat sätt än förut.

favorit i repris och ikväll börjar vi i min trädgård. lyckliga dagar och dimmiga nätter.

jag gäspar efter gårdagens vin och spenderar idag timme efter timme på ett bibliotek. julia sitter mitt emot och verkar engaerad medan jag funderar på kvällens bravader eller möjligtvis vad att äta till lunch. det är tenta snart och fastän denna inte känns i närheten så viktigt som förra var för mig borde man kanske ändå vara snäppet ambitiösare än vad jag är. med datorn i knäet och fötterna på bordet tittar jag ut genom stora glasfönster och drömmer mig bort. 

jag fryser om höfterna men ler mer än igår och nog mer än på många dagar. jag hade glömt eller kanske till och med förträngt hur lycklig planer och toner gör mig. frågan är fastställd och kommer tas upp igen. varför ler jag mig inte lycklig varje dag? jag har så abnormalt mycket bra att se fram emot. en sommar fylld med massinkast av härligheter ska sätta prägel på den här dagen. för att inte tala om vin och middag i norr ikväll samt fest imorgon. krantz ringde som vanligt och väckte mig imorse, dags att ringa tillbaka. hon gör mig alltid berusad på glädje.

jag har alltid 8 meddelande i min utkorg. jag fattar inte grejen.

jag väntade nyss i två timmar för att få följe tre meter och sitter nu hos julia och supportar med öl i min hand för hennes soon to be-date.

igår fylldes ögon utav tårar, idag cyklar jag utan stödhjul och ler med hela ansiktet. middag och vin i solsken på söder förgyllde och förskjöt mig många dagar fram. väl hemma väntade samtal och jag blir lycklig utav tanken. ebba, vi missade varandra fatalt idag men vet du? jag är ledig och i åhus hela juni ut. jag längtar. (ja, vi är vänner i det verkliga livet och skulle kunna kommunicera normalt men det verkar så omodernt).

jag tänker på vad han sa gällande uppmärksamhet och händelser som skett samt snarare inte skett. ekande ord i mitt huvud som jag först och främst såg på som resultat av annat men nu förstår vikten av. högljudda men också ärliga, det är inte inlindat, inte ens vagt, snarare mitt här framför men jag fastnar så lätt i en önskan och är lätt att få på fall. som en öppen bok säger vissa och kanske är så fallet. jag skulle kunna tänka i en evighet om det så hade löst ut mig ekonomiskt eller åtminstone filosofiskt. jag har passerat den väg att gå jag bestämt mig för att ta. jag känner magkänslan värka mer än anat och jag förstår ärligt talat inte grejen. allting känns uppochnervändt, redan upplevt och jag mår illa av att ens bevittna. var hittar jag ro? var hittar jag hem? jag hatar hur han drog mig ur ett erkännade som inte ens var föga sant. det var en sekund av evighet och du bad mig inte gå.

jag tänker på datum för att le. 6/4, 2/4, 28/3, 18/1, 10/1, 6/1, 20/12, 19/12, 23/10, 7/10, 23/4, 16/8, 11/8, 3,4,5,6/7, 31/7, 26/5.

han frågade, jag gav ett svar. han påpekade, jag stod stum.

för första gången på väldigt länge verkar planer överväldigade och på något sätt överskattade. med utgångspunkt i förvridna men dock visa ord ifrån en helt annan verkar lönlösheten nått sin topp. jag vet inte vad jag ska tro eller tänka men börjar förstå att det inte spelar så någon stor roll? enligt andra kommer menlösheten alltid vinna storslaget och då vägen dit hän är förbannat lång och krånglig börjar den få mig att tappa lusten. kanske är det helt enkelt dags att ge upp och börja andas frekventa andetag istället? jag kan inte minnas när sådana sist förekom.

med vilja eller utan, hade jag bara kunnat så hade jag. 

alldeles nyss ringde julia och räddade mitt liv. pizza och coca cola i botaniska ska åter göra mig human. förövrigt, aj.