I'm feeling younger, it's better than wiser

jag är fortfarande sjuk som ett helt helvete men adrenalinet kallar och jag ska få utbyta miljontals ord i sekunden med ingen annan än sara.

mitt skrämmande dåliga humör hade en anledning trots allt och nu går jag på penicillin i tio dagar. jag skyller på panikens jävla helvete, albin.

förbryllande och ömmande smärta. valet eller kvalet. ska jag tacka ja eller inte?

en mest spelade lista som talar för vakna nätter under ett takfönster;

burning
by the whitest boy alive
love will tear us apart
by josé gonzález
all night long (all night)
by lionel richi
fireworks
by the whitest boy alive
true colors
by ane brun
cambodia
by kim wilde
knife
by grizzly bear
colorful life
by cajun dance party
blue monday
by new order
it ain´t me babe
by johnny cash and june carter cash

ödet styrde förra dygnets tjugofyra timmar och för att citera för mig och precisera för dig så var det drömmarnas man, panikens dödsångest och så var jag ju självklart jävligt nöjd. jag spenderade timmar efter en båttur ute på landet med idyllen till landskap samt vän vid min sida. efter thailändsk öl för att planera och önska tog vi en annan båt för att möta upp de galnaste att minnas och uppleva med. alla var vi samlade under ett tak som inte ens nästan var vårt eget men efter en och annan öl till begav vi oss till levande musik istället för sådan med en sten på och därefter börjar minnet sikta men jag minns blodiga knän och handled, bilfärder både livssfarliga och mindre farliga, felaktigt hånglande människor och mig själv i en soffa med en annan. jag kan inte tänka tillbaka utan att skratta, skandalernas tjugofyra timmar.

i övrigt lämnar jag nu den här jävla staden bakom mig i tjugofyra timmar. ett dygn gör mig gott med sällskap någon annanstans i landet.

jag behöver minnas för att överleva.

jag grämer mig fortfarande i framtid och samtid för att negligera den egentliga känslan i något slags sorti i symbios med finporslinet som dammigt nog får befinna sig längst in på hyllan. jag kan tänka på en stad många gånger om dagen, nu tänker jag på två. det luktar mat nerifrån och jag önskar att lycka vore annat än att det luktar mat nerifrån men nätter drar mig neråt och jag suktar efter yta och den ickeabnormala andningsgestalten. jag går steg förbi den där existensen för att hitta gemytlighet som präglar vindar ifrån förr.

jag vet inte om det gör ont eller handlar om en inbillning men någonting står inte rätt till dock i denna förbannelse orkar jag inte med ansvar. en handelsförlamad händelse stryker mig lätt över pannan för att rätta till det som varit men ändå irritera mig tillräckligt mycket att ta dig i handen och se mig om. jag står och stampar för att bara rusa dit jag hör hemma och denna förvrängda existens är den värsta samt den bästa men för att orka nå ända fram krävs hjältemod i ett befogat tålamod som precis innan bron säger åt dig vad att göra. jag svamlar utstött och tumultartat.

jag citerar mig själv i en orkelöshet som inte tillåter nya tankar i någon slags frusterande frakturering. mycket vill ha mera och fjärilar tjänar längre ingenting till. jag njuter utav gårdag och morgondag och försöker svälja sista tuggan för att vakna i ett yttre som kan främja det inre. idag är jag jävligt bakfull och hatar livet som en och annan dåsig individ. ibland är det fan ta mig ett rent helvete att finns till.

jag har druckit hembränd akvavit med jägarna i norr
tills dess jag trodde deras gräsliga historier.
och jag har pimplat grogg med fiskarna som går på öresund;
jag blev så full så jag får nog aldrig gå ombord igen.
nyrökt sik är bäst på ulvön,
porsen skall man göra själv;
jag har provat varje smak och varje dryck.
men jag har aldrig smakat nåt så gott som du, min älskade.

jag har framfört mina drapor flera tusen gånger om,
snart har jag sett varannan vuxen svensk i ögonen.
jag har trampat varje tilja, jag har stått på varje scen,
en lyckad afton kan det bli rena förbrödringen.
svensken är en dyster jävel,
men han bär på nåt stort;
han kan ta i och för det mesta är han stolt.
nen jag har aldrig sett nåt stoltare än du, min älskade.

jag reser utomlands ibland för att behålla mitt förstånd,
och för att känna att jag faktiskt har passioner.
då far jag ner till sydeuropa för att njuta på cafè
av nya gardets anarkistiska visioner.
byråkraten i min skalle
han får sitt i detta land,
sinnligheten den får sitt nån annanstans.
men jag har aldrig känt en sinnlighet som din, min älskade

jag har lovat gröna skogar, jag har också lovat guld,
och ett par stycken har jag lovat evig trohet.
och jag har känt att det var sant, men när jag ställs inför ett svek
så blir jag hemsk, då vill jag skåda hjärteblodet.
vill du resa vid min sida
så kostar det en del,
men det är futtigt jämfört med vad det kan ge.
det är inte lite jag vill lova dej ikväll, min älskade!

ifrån första början menade jag allt annat än dig men kan se vad du tror och antar och jag vill att du ska le ändå. kanske ligger det en bakgrundsvariabel som inte ens jag orkar nudda vid och i bästa fall existerar det en dubbel betydelse men hur mycket jag än vill kan jag ändå inte koppla dig med genuint, enkelt och utan lögner.

efter tre timmars sömn åker jag om ännu en till göteborg för att träffa stina, jobba lite och sedan spendera dagar tillsammans med de brudar som gör lund till lund. det blir reunion i hög anda och jag ska skratta isönder mig, andetag in och andetag ut. jag ser mest fram emot att se julias min när jag jag säger, citat, är du sugen? nej tack, jag är nöjd.

efter toner tillägnade på en bakgård och öl på fat och under rundgång sas inatt ord att bygga en dröm på. att tycka bra om någon är inte samma sak som att tycka om någon och hur långt är steget till att vara kär?