I'm feeling younger, it's better than wiser

lättad eller aggressiv.

foto: moa
http://lookbook.nu/missmoa

säger det någonting om min lägenhets skick om jag var tvungen att upp en timme tidigare än vad jag egentligen behövde för att hinna med att få en ren kaffekopp till frukost som förövrigt bestod utav just kaffe, samt en burk tonfisk. och säger det någonting om mitt just nu tillfälliga kaos i huvud om jag igår gick bort till min vask och kran för att fylla på ett glas vatten. i min högra hand hade jag glaset, i min vänstra hand hade jag min fjärrkontroll, låt oss säga att jag gick ifrån köket fortfarande törstig och snäppet mer irriterad. till historien hör dock att den där fjärrkontrollen innan igår hade tre fungerade knappar så det var ingen större förlust. fredag 17.00.

ikväll klipper jag som ett särkullsbarn band till spektakulära invgningar med sarkasm och en blygsamhet som går att jämföras med det mesta. jag önskar jag vore fylld med ork och passion men det var en annan jag en gång kände. jag söker tröstlöst himmelsvida svar på frågoformulär som rubbar den balans ni en gång kändes vid.

jag hade en sak att säga dig men hann inte.

nätter är ständigt fumliga och blir sällan ihågkomna i denna absurda substans i resultat av alkoholförtäring. jag lägger all din glans i ett förmörknande och känner dofter jag förnekar och ikväll byter ut. du är ännu en till att befinna sig ivägen men om att vara en utav dem känns blasé och nog så överskattat. dock känner jag mig själv trots all storslagen förnekan och menar därför en sak men säger en annan. en dag går mot sitt slut och jag fallerar lätt i känslor som dessa och blickar ut på horisont eller en och annan naturkatastrof. jag ser dig i svartvitt och jag ser dig i lögn, jag ser dig med en annan och jag ser dig publikt. jag placerar händer över huvud och låter dem stryka kind och halsstrupe i ren och skär desperation. det är mörka drag att dämpa ångest över och jag håller dig gärna i skymundan men en dag som en annan då vardag är av nutid förväntar jag mig mer.

jag lär mig leva igen och massinkastar bilder ifrån dagar som gått och aktiverat mig.

ikväll firar vi andrea i fransk anda.

de senaste dagarna handlade mest om mental överlevnad och jag sitter nu därför framför brasan i åhus med en kopp kaffe i handen och försöker ta igen det jag negligerade i ett likgiltligt avdomnande.

nu byter jag ut dåliga vanor mot åtminstone nya. ikväll lagar vi vår egen sushi på kulgränden.

likgiltlighet i ett mörklagt sovrum. en fosterställning säger mer än de flesta ställningar och tårar verkar aldrig vilja upphöra.

'

denna ytlighet fallerar i en skymning som en sådan. jag vet inte var smärtan hittat en bro att bygga men att gå över tusen sjöar verkar vara en underdrift. det är en överlumpande känsla att tappa fästet över en hundradels sekund. jag vet inte vem jag är, vem att vara eller om jag bara låtsas. ikväll havererar jag utan anledning och ro i kropp och själ. ibland är man bara minst i ett rum för stort att fylla.

nej men om man skulle kliva utanför dörren och våldsamt ägna slag åt den kvinna som rispar marken med en spade och skyfflar upp de löv en man disikerar med sin motorsåg? högljudda människor före klockan slagit tio borde förbjudas världen över.

rofyllda dagar.

det var någonting med stormiga dagar som förgördes utav fabulösa kvällar med fantastiska män men nu går jag mest bara och lägger mig.

nu ska jag gå mig en bit ner på vägen för att gråta i julias knä. tidigare idag fick hon sova på min axel så det här är hon skyldig mig.

jag har bakat bröd och nu väntar jag på ett bekräftande sms.

inom loppet av tolv minuter fick jag två sms som antydde att jag en dag kommer sluta upp som en utav hollywoodfruarna på tv3.

någon sa att denne levde på hoppet. jag säger att jag lever på samma.

flikar och lax samtidigt som jag måste ha någonting att tänka på. och så gick jag in i min bokhylla imorse vilket under dagen resulterat i bula och ett hack i pannan. jag tror min oförmåga till balans nu ger min bror ett leende på läpparna. i sådana fall var det värt det.

det var vindstilla dagen till ära men jag lät dig storma in i mitt liv. vad som hände på vägen är en historia att inte förtälla och inte ens är den intressant men hur det hela abrupt fick sitt slut det är där jag står kvar och stampar. jag avsaknar den vänskap som kom med förnöjelsen men avskyr det antagandet som kom med ett beslut. det har fått mig att betvivla mig själv som människa och vad som kommer därtill. det var intensivt men allt att önska tills den dag du bestämde dig för att förvrida ord och agerande och därmed ta en del av mitt huvud ifrån mig. han säger ge honom tid och därför låter jag veckovis passera utan att försöka laga jag skulle vilja ha lagat. en förtappad vänskap i ett resultatat av misstolkade signaler.

med frusna fötter och stormiga vindar gryr dagen åter igen vid din bleka skuldra. jag befinner mig i ett stadie så dovt utav dimma och ägnar tankar åt annat än vad som bör. ett gynnande i lustfylld anda förlät timmar som passerade och inte föll i sömn fören natten försköts till morgon. fredagen blev därmed snabbt en lördag och vi kunde förgylla klingande skratt med ett kändisskap som för den utomstående är föga intressant. jag bär på en skuld och en känsla för underlig att förstå och jag förmår mig heller inte att unnas. numera behöver dock inte själen irritera sig på den känsla som förekommer mer än lite för ofta men ändå en gång i veckan för mycket för att inte kunna glömma. det är en sensation vad ett makabert påhitt beblandat med en lögn kan göra med en sinnesställning. det kommer komma en dag då jag låter bli.

jag borde snart yttra mig i ord men först ska jag äta min sista bit bröd och rulla upp rullgardiner för första gången på en vecka.