I'm feeling younger, it's better than wiser

jag funderar kring ordval om händelserika dagar men finner mig mållös i all dess glans. jag har funnit mig själv i nya situationer beblandade med feberyra som resulterade i en lördag. jag har pratat om vidom, lärdom och förflutet samt varit leendes i all oändlighet och ännu en gång hittat norrländska på yatzy. dagar som ligger framför inger också en känsla utav välbehag och jag glömmer bort allt det andra som ger mig rysningar långt in på natten. 

21.00 och så väntar dagar utan dess like. en blir lätt till fyra och jag ska ingenting annat än att le och dricka öl.

en mättnad för stund och stråke gav mig ingen större lust men dock en nödvändighet och vad jag än skriver i denna stund kommer att låta förvridet och makabert för ögonlock är långt ifrån vid liv och därför tror jag att jag får låta bli för att inte överraska skepnad utav mig själv. du är inte här. 

det abnormala ligger i att jag vet om att jag kommer sakna dig. 

bitterljuv stämning i botaniska i eftermiddags präglade dagen och avslutades med en omfamning som fick mig att ta cykeln upp till norr som erbjöd grillat, kubb, närhet och sällskap. det gjorde mig gott och jag ser min feber som försvunnen eller tagen av en annan och åker därför imorgon till oslo.

en magkänsla. 

jag funderar kring metod om man inte kan hålla löfte. tankar får vingar och flyger okontrollerbart iväg och jag står utan makt och styrka att sänka dem ned till jord och mark igen. vad att vara och med vem. jag undrar om jag hade backat tre dagar, hade jag då gjort samma val, och om sammansättningen hade sett annorlunda ut, hade jag då varit offensiv i den benämningen. vad som än var och vad som än är, lyssnar jag ändå till toner utav mörke och tänker tankar utan hyffs och humanitet. 

idag har jag flyttat på mig. minimerat mycket men också vidgat mina vyer på fler sätt än förut. jag bor återigen på kullersten och innergården gör mig glad utav bara tanken. att jag sedan tar mina första steg uppför en trappa precis som i en magnifik film bättrar även det på mitt leende. jag tittar åt höger och ser en stång fylld med galgar och dess strapatser, nedanför står ett välbehövt egensnickrat skoställ och resterande rummet är guldfyllt och fint och underbart och fantastiskt och lite egetsnickrat det också. jag är lycklig. om så bara för ikväll så ändå, lycklig. jag äter alvedon förgäves och de här två veckorna utav sjukdom verkar vilja bryta ner mig totalt och aldrig förklara varför. istället för att följa sederlig vana tänker jag ikväll somna leendes och njuta utav ensamhet. jag ska kort och konsist och också lite bestämt inte ägna tankar åt dig. 

jag tror jag har bestämt mig. jag ska glömma dig. 

miserabel, övertrött, gnällig, frustrerad och febrig men jag älskar ebba och det får räcka gott och väl dagen till ära.

det har aldrig varit såhär lätt att dagdrömma.

ibland borde jag bara hålla käften men i något perverst inre tillfredställande söker jag uppmärksamhet hos någon som står nära för att desperat få någon ynka bekräftelse trots att jag är medveten om omöjligheten. jag lever med en hemlighet som egentligen inte är hemlig alls och om drömmar säger mer än hjärnans dagkapacitet är jag ännu mer förvirrad efter nattens. det smärtar så att tårar bildas och jag finner mig bilda meningar mer meningslösa och förtvivlande oprofessionella än vad jag någonsin kunnat ana. att nöja sig med det lilla är ett begrepp värt att följa men kanske inte begrunda sin glädjande stund på. chockartade stora beslut har fastnat i min magkänsla och jag känner dig sakta glida ifrån min realistiska syn. dagar som gått är åtminstone välspenderade med de finaste i min närhet och jag håller fast vid minnen som aldrig förr. 

i en fiktiv sanning drömde jag mig nyss bort med hjälp av rekvisita. det som är omöjligt är det som känns bäst att önska i ett abnormalt destruktivt beteende. jag undrar tyst hur länge jag ska kunna bevara en hemlighetsfull min och sinnets tillställning verkar ifrågasätta min tankegång under högre ton. jag funderar kring ett sätt att undvika smärta men tappar snabbt bort mig i ett difust förslag. ett sätt överträder ett annat och jag tänker för mycket enligt andra. med dagar som kommer att sluta i en oändlighet håller jag hoppet uppe någonstans högt ovan för att inte försäga mig i en evighets förgörelse.

apropå ingenting, och så vill jag ha mjölk till min mat som jag äter sittandes i sängen men kylskåpet är långt bort.

trots feberyra imorse efter för få timmars sömn och nykläckta tankar gav dagen mig mer än väntat. skratt och åter skratt om mr. big och annat trams på en gräsmatta framför domkrykan under strålande sol. elin tålde den inte och gick hem medan jag och julia handlade på ica och tog ut en femma för mycket. en bra dag och ikväll vankas det planer om fika kring sju men en helkväll med bara min säng lockar mer än någonsin.

jag tänker, tvåhundratrettioen.

av en sol, en cigarett, vita trägårdsmöbler och systerliga lugnande ord visslar cornelis vreeswijk mig genuint lycklig.

jag känner en tjej. hon heter moa. hon har spillt kaffe på mig en gång men är trots det i min tillvaro en vacker och spännande människa. hon påminde mig idag om fina stunder som jag snart ska uppleva igen. jag lämnar aldrig åhus med vemod, utan mer en förlösande känsla. tre dagar på sin höjd, sedan mår jag illa. och ännu en gång blev känslan förstärkt. jag sätter mig alltså senare idag på tåget emot lund. det enda att sakna är min syster men hon ska hälsa på mig snart, det vet hon inte än, men snart, för idag fyller hon år, grattis. och på tal om att fylla år saknar jag också ebba och längtar till storslagna planer.

jag har en magkänsla utan dess like och lyssnar på gamla män med mörka röster för att förstärka denna. som alltid lyckas mina skyhöga förväntningar på tillvaron dra mig ner på botten och fastän ögonblick stramar i mina mungipor och får mig att trivas verkar dem inte räcka till för att förändra dagens syn på världen. jag hatar de här dagarna som förändrar allt, som kan begära en på hela ens identitet, helt utan att fråga. jag kan känna ånger men ändå inte helhjärtat. saken står iallafall klar i att jag lever med ständig ångst som inte verkar hitta ett botemedel. den har sett verkligheten och vet hur det skall komma att bli. ännu en gång kryper ensamheten på och den där lilla livsglädjen som håller en uppe leendes halva nätter är som bortblåsta och steg att gå brevid är gömda i ett förflutet fragment. mannen är ulf lundell.

att sakna dig.

oändliga steg och flera timmar på och samma gräsplätt med havets styrka i ögonvrån gav mig ingen bättre bild av min verklighet, jag hoppas dock en kväll med fina människor på en bakgård gör det.

att tröttna på sig själv.

trots grå moln vid min sida och mycket som talar emot kan jag ändå inte sluta tänka bra tankar som gå att tyda till både det ena och det andra. jag vet inte om jag gör fel och om så är fallet vet jag inte hur jag ska kunna göra rätt. du vidhåller mig på avstånd och mer begär jag inte men tankar i ett huvud som detta har flugit långt bortom en horisontell linje utav vatten. om en stund hämtar heidi upp mig och vi ska köra rundor och följa skyltar emot ingenstans. fnittra, röka, vara.

dagar går fort och och flyger förbi i förväntan. tiden känns orelevant i logikens termer, också anpassningsbar men ändå krävande. stunder som förgyller lever parallellt med stunder som förvrider och jag tappar andan emellanåt. under månsken lyser efterlängtade ögon av ödmjukhet. under tak kommunicerar tankar i form av leende och stapplande ord. i dåtid, nutid och framtid sitter jag här på ett golv i en by alldeles för långt bort ifrån det realistiska och lever lycklig resten utav mitt liv.

en blev till tre och jag somnade leendes.

jag är i göteborg i några dagar och är om en stund påväg ut i solen för att ha picknick i vasastaden. gud vad jag tycker om påsklov.

idag ska jag få återse henne. sex månader sedan sist och de sex månaderna dessförinnan levde vi på varandra 24/7. systra mi.

långt framskridna planer smeds i en ovetande framtid som på något sätt fastställdes så fort jag klev innanför dörren. spontant nog satte jag mig också på ett tåg i eftermiddags och inatt sover jag på en soffa i åhus. mitt i eftermiddagssolen satt jag på en trappa med tindrande vatten framför och heidi brevid. kvällen är spenderad på en slags upphöjd trottoarkant som var svår att ta sig uppför. mitt emot mig låg ebba och vid tillfällen även satt. imorgon åker jag till köpenhamn för att dagen därpå åka till både lund och göteborg. några dagar därefter landar jag dock för en vecka åter igen i åhus med en ovetande tanke om medveten samt ömsamhet.