where soul meets body
jag vet att jag lovade men det är grymt svårt att hålla sig fokuserad. jag har inte riktigt misslyckats men varit påväg ett par gånger. men okej, som sagt, jag har ännu inte misslyckats vilket jag ser som ett lyckande.
i´m like a bird, i love to fly away
okej, med denna bilden och detta budskapet börjar jag idag mitt nya liv. och nej, det handlar inte om att ge upp mitt älskade choklad eller mina älskade chips utan jag ska vara glad, på riktigt. och nu låter det som om jag har gått och burit upp någon slags charad hela mitt liv men det blir väl till att överdriva. men på sistone har det varit en hel del upp och ner, saker om jag inte riktigt fått grepp om. men jag har bestämt mig för att inse att det jag på senaste försökt är en omöjlighet. jag kan inte ta tag i mitt liv, lyfta det från världen och forma det här och nu i mina händer. det fungerar inte så. jag får helt enkelt låta det flyta på och göra det bästa utav situationen. jag ska försöka engaera mig i inte bara mitt humör och kanske tillochmed mina kläder. våren är ju ändå här. ballerinaskor och klänningar, de borde kunna muntra upp mig. nej men ja, som sagt, jag ska försöka. my mission is on the go..
the wild
det har varit konstiga dagar på sistone. dagar som jag inte förstått, förstår eller någonsin kommer att förstå. nu är det tydligen bra igen, normalt, så som det brukar vara. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. ska jag vara glad eller ledsen? jag antar att jag borde vara glad. han har ju gjort ett val som var till min fördel. men var det värt det, undrar jag. för nu mår ju jag som jag mår, och hur mår du, egentligen. jag vet inte. du svarar, jag vet inte heller. men då undrar jag var sanningen ligger. låt mig gissa, vi vet inte. det är en sådan där, du rubbar min existens grej. föresten, jag älskar dig.
jag skulle kunna berätta lite om vad som hänt de senaste dagarna, vilka ord som har passerat, vad som har gjort och vilka som ville göra vad. men jag vet inte det heller. jag tror jag har levt i en bubbla den senaste veckan. en sådandär inte alls bra bubbla som är alldeles skör och kan gå isönder hur lätt som helst och gör den det så faller bara tårarna, hejdlöst, och den som stötte till en, helt utan anledning eller mening står med vidöppen mun och undrar vad hon gjorde för fel.
det var en gång ett liv som saknade spänning, hejdå det livet och hej detta livet
fast, var det de jag önskade mig? jag hoppas inte det. förlåt gud isådana fall. får man reklamera?
nej men om jag skulle ta och sluta klaga, mamma och sven ropar ju ändå nu att det är mat, korv i bröd, okej, jag gillar inte korv, men bröd är gott och lite sällskap är gott. så, nej, nu ska jag nog sluta klaga.