I'm feeling younger, it's better than wiser

för att det är bland den vackraste bilden jag vet, bror och brorsson.

jag lyssnar än idag och vägrar anpassa mig till den mer aktuella situationen. idag sitter du nog fortfarande på ett plan.

inlägget nedan skulle publicerats för många timmar sedan för nu går jag inte längre bakåt utan längtar framåt, och du åker inte längre imorgon utan snarare idag. det går högljudda människor i mitt trapphus för huset mittemot har en femvåningsfest vilket lystrar i 90-tals musik och gälla röster. jag önskar att människor nedan mitt fönster fungerade i symbios men de verkar mest gnabba om oväsentligheter och jag känner oförmåga att sluta redan stängda ögon. nyss cyklade jag dock sakta susandes nerför en bro och hörde fåglar kvittra så som en tidigt gryende sommarmorgon så jag är inte endast en bitter individ denna anande natt.

jag har idag gått bakåt i tiden och imorgon åker du.

nu bokade jag nyss en resa till paris.

jag har en glasskärva i min fot och välte nyss en tallrik med spenat över den andra och undrar varför. jag lyssnar på låtar som är till för att stanna bakom stängda dörrar och för den som knackar på min har jag inga planer att öppna men ändå står jag tittandes vid mitt fönster.

jag har spenderat två dagar med min syster som lika gärna hade kunnat vara jag själv fast liksom sju år för mycket eller till övers.

det är alldeles för lätt att vara betydande för mig.

det sjöngs sövande toner men jag gick med bestämda steg både ur behaglighet och över gata till egentligen ingen nytta alls. och jag sitter nu här och undrar varför och vad som kom ur begynnelsen av det hela. jag ska städa undan vad jag ställt till med men andra åkommor lockar i en annan stad och medan en annan stund blir den nuvarande förfaller det som kunde varit. veckovis dalar lätt under äventyr och en fantasi känns mer eller mindre meningslös och allra mest förgänglig. leder man i lärdom på samma sätt som i förloran?

via: http://www.moa-fatamorgana.blogspot.com/

jag vilar upp mig i åhus ett par dagar.

denna helg har avsaknat sömn men bjudit på sällskap i stockholms stad. den har återförenat mig med både den ena och den andra och givit mig anledning till att inte tvivla på vad jag trott. jag har druckit kaffe men mest öl, ätit bakelser men mest pizza, jag har sovit länge men nog inte alls, jag har gått pubrunda men egentligen inte viljat avsluta den, jag har sovit bredvid en annan men också somnat före den andra, jag har känt din arm runt min midja och ditt klungande skratt i min närvaro, jag har tårögt blivit berörd, jag har upplevt mycket men ändå inte allt, jag har en ny längtan och den är en månad lång.

jag har smärta i min arm, pesto och lax i min ugn, feber i mitt huvud, en stockholmbiljett för imorgon och livlig fantasi när det gäller dig.

hastigt och lustigt har dagar passerat och lämnat mig kvar ensam men hängiven. öl har förtärts och vi har dansat och sjungit sedan i torsdagskväll. vi har firat födelsedag och flyttat in nya lägenheter. vi har överraskat men gått in i samma gamla fälla igen. vi har ringt 112 i väntan på ambulans och vi har fällt tårar i panik för att skratta åt det en annan dag. vi har förblött ett badrum men lärt känna varandra. vi har vidgat vyer men i väntan på vadå. vi har kaosartat förgyllt minnet med ny fabulösitet och jag tackar gode gud för att min helg är ännu en dag och att jag får spendera den med en annan bredvid.

det snöar i lund och det kändes som om det redan vore jul i en lektionssal som var sövande och utan charm och förundran. en människa stod talandes men jag hörde inte hennes läppar formulera ord utan följde gladeligen med en valserande tankegång upp och sedan ner.

en numera känd man som förgyllde den sommar som är ett minne blott påminde mig om en känsla jag inte känt på ett tag. jag hade glömt.