i belive in a thing called thursday

kom hem ifrån stranden för en stund sedan. fin dag idag. heidi och jag secondhand fyndade på halva priset i åsum. heidi en otroligt fin tavla, och jag tre tröjor till min väl överfyllda garderob. den är så överfylld så jag flyttat ut en del utav den till en duschstång mitt i rummet men den trillar ner då och då för att den är för tung. jag tror jag borde sluta med mitt nya motto. har ni hört det? om inte, jag shoppar en massa nu för det kommer jag inte kunna göra på 3,5 år nu när jag ska gå och bli en fattig stundent. klockrent motto, men det håller nog inte i längden. någon sa till mig att kanske spara de pengarna istället och använda dem när jag då är en fattig student, jag lyssnade inte så noga. efter åsum körde vi till stranden med picknick och grejor, vi stannade till hos emma och åt glass också, och hämtade en nils. stranden var sandig, vattnet blött. likadan som varje år, fast förra året var jag inte på stranden en endaste gång och idag var första gången för detta året. dock var jag ju i aisen där ett tag.. hur som helst, nu ska jag äta glass med mamma. två glassar om dagen, det är bra för magen.

the way it´s suppose to be

frisk som en nötkärna! hur det gick till kan jag inte svara på men så är att. igårkväll kunde jag till och med träffa elin och ebba över flera högljudda skratt och en räkmacka i hamnen. idag ska jag snart ta på mig något vettigare än pyjamas och ta bussen in till stan för att möta upp med heidi. jag vet att jag tänker fel när jag försöker ta igen all tid jag förlorade genom att ligga på soffan och vara sjuk och bitter men, jag kan inte hjälpa det. imorgon ska jag dock tillbaka till jobbet framåt kvällningen så då blir det nog till att ta det lugnt, men fram tills dess är jag en kvinna i sina bästa år som söker livserfarenhet.

nu ska jag ta mig till köksbordet och låta en eller två mackor flytta in i min magsäck, kanske även ett glas mjölk för att lättare få dem att slinka ner igenom halsen, den har nämligen inte repererats helt än men min kroppstemperatur, för er som är nyfikna, ligger idag på i vänster öra 36,3 och i mitt högra 36,6. är det föresten helt okej att ha olika temperaturer i ens olika öron?

nej, som sagt, köksbordet kallar.

föresten, jag tycker jag är duktig som börjat uppdatera frekvent. bortsett ifrån att det bara är en enda lång klagosång ifrån min bittra sida.


find out what it means to me

jag får nog ge mig en glädjebild idag också. är nämligen lika sjuk fortfarande men doktorn sa att det inte var något större fel på mig, nu iallafall. antingen var det bara något litet tillfälligt virus som skulle försvinna utav sig själv, eller så var det körtelfeber. jag skulle vänta och se. jag har då rakt ingen lust alls att ha körtelfeber så måtte det vara ett virus. jag måste jobba igen på fredag, måste börja tjäna pengar igen. och nästa vecka ska jag både äta sushi och åka till stockholm, då kan jag inte vara sjuk. så, nej nej nej, ingen körtelfeber här inte, tror minsan att jag mår mycket bättre nu, mhm!

annars idag har jag varit uppe sedan fem då jag badade i febersvett och frös till döds av feberfrossa, pratat i telefon med min syster i två timmar för hon har tråkigt på sitt jobb, varit nere på vårdcentralen, funderat på att baka men inte orkat, funderat på att äta glass och nyponsoppa men inte orkat, funderat på om jag är hungrig eller bara sugen på någonting men inte orkat komma fram till något svar, satt hur många filmer som helst på nerladdning för att kunna ha någonting att göra i dessa sjukdomsdagar då solen skiner utanför och gör mig bitter och huset varmt. just nu gör jag inte så mycket alls. gjort dagens snokning och funderar åter igen på det där med att baka.. blir nog kanske en och annan cornflakeskaka.

och så till dagens glädjebild,

jag, tisdagen efter jag kom hem ifrån aisen. efterlängtad fika med mathilda, vilken dag, vilken underbar dag.


it´s all so very blurry

ack nej, här ligger jag fortfarande stekhet under mitt duntäcke för jag skakar utav kyla. får snart ringa och sjukanmäla mig inatt också. 25 nätter på 5 veckor då? det låter så ynkligt, och jag förlorar så mycket pengar. men vad ska man göra? jag har orkat mig upp två gånger på 24 timmar nu. febern har inte sjukit ett dugg trots att jag försökte lura i mamma det. stackars mig. sysselsättningen är nog det svåraste just nu, jag har snokat på facebook, tittat halvdant på allting som fanns att titta på tv, läst bloggar, druckit ett glas vatten, knaprat panodil, nu då? känns som om jag ligger inför döden och gud straffar mig in i det sista. visa tre bra filmer nu på förmiddagen på tvn så kan jag äta lite, sedan titta på tre till i eftermiddag, snälla gud? för min skull?

jag unnar mig en glädjebild i väntan på att gud ska uppfylla min önskan

roskilde, du gör mig till en vilde, 08
jag, axel, inte michelle, och marcus.

one last breath

jag vaknade för en kvart sedan, skulle börjat jobba om tio minuter. men kroppen har gett med sig. jag skakar och är öm. jag försökte resa mig upp men bara föll. tårarna började sakta glida nerför min stekheta kind och ett svagt med tryggt ord kom ur min mun. mamma. en temp på 39,2 graders feber stoppar mig. halverar mig. får mig att ge upp. mamma säger att det inte är någon fara och jag tror henne. alla behöver vi ge upp ibland. jag klarade inte 27 nätter på 5 veckor, men nog ska jag klara 26. imorgon ska jag vara fit for fight igen. jag lovar. nästan.

starstruck

spontant ska det vara. småsjuk men sugen åkte jag bil igår till båstad för ett kvällsdopp i det blå och sedan ännu en gudomlig konsert med bob hund längst fram intryckt i kravallstängslet i helsingborg. sedan kurade jag, nils och erik ihop oss i baksätet med svettiga kroppar och mysmusik. en timme, drygt, satt vi fast på motorvägen på grund av en olycka och då kysstes det i framsätet men fem timmar senare åt jag en macka i mitt kök sedan kröp jag ner i min säng och sov till för några timmar sedan. nu är det en nyduschad, mätt tjej som snart ska gå och jobba. jag avger en suck för det är ingenting jag hellre hade velat ikväll att njuta utav en solnedgång med fabulöst sällskap. men det är bara till att sätta blicken i sikte på mina två lediga dagar denna vecka, onsdag och torsdag. att längta.
      

you´ve got that somethin´


bildbesvis på vad som håller mig vid liv denna oändliga arbetssamma sommaren. mattan, heddan och jag.
jag må lida utav sömnbrist och febrar som lidelse på grund utav det men vad gör det när jag har dagar att se fram emot. vänskap besegrar smärta.

time flies

time flies, travels fast, and i´m of to work again.
10 timmars arbete, 12 timmars vila,
10 timmars arbete, 12 timmars vila.
10 timmars arbete, 12 timmars vila.

bara en månad kvar, jag klarar mig nog.

let it fall

det har varit en fin dag idag. fina människor och deras oskyldiga leende kan göra världen till ett mycket bättre ställe på bara ett ögonblick. flickor små, mathilda och heidi. och sedan en liten johan. utställning, max och fika. och ikväll skulle de på markand, men jag ska snabbt slänga i mig lax sedan sussa sött en timme för att sedan jobba tio.
jag hade kanske tänkt lägga upp en bild eller två, eller sova en stund innan maten också. klurigt dilemma.

sömn.


with every heartbeart

hjärtat dunkar, jag riktigt känner hur det springer ifrån mig. jag känner mig tom, tömd men samtidigt så fylld. fylld utav minnen, känslor. det är bara ett innehåll att spara i en liten låda. hur kan ni förvänta att jag ska kunna läsa den förvridna kartan utav min kropp, mitt hjärta, mitt huvud. hur ska jag? skulle jag kunna? kan man ens?
det skulle kunna jämföras med kärlek vid första ögonkastet. de där tusentals med fjärilar i magen som bara flyger, fladdrar. fast denna gången inte så lättsamt, inte så glänsande vackert. utan bara, dovt, förvirrande,gnagande.
ja, det riktigt gnager. var, hur och varför. bara gud vet. bara ödet vet. det där ödet skulle jag vilja ha nerskrivet på ett ihopskrynklat papper att ta upp då och då. ofta. eller bara i nödfall. nu, nu är ett nödfall.

jag sover i mörker inatt, men jag vet inte om jag trivs. hur ska man kunna utläsa vilken känsla som är vilken. vart den tillhör. var den hör hemma. att höra hemma. undrar just om man gör det. någonstans, var som helst. denna värld. vem hör hemma här?

svettpärlor bildas på min panna i ren panikslagenhet. jag vrider och vänder, och ska fortsätta med det till det ljusnar. i mitt rum. i min framtid. i min tillvaro. föralltid. förevning. bara gå här ifrån.

and it hurts with every heartbeat

it takes some time to behave

om ni inte redan lagt märke till det så är min blogg död ett tag.
på återseende.