I'm feeling younger, it's better than wiser

när man önskar sig ligga i en annans famn.

jag ägnar tankar åt dig vareviga dag utan att göra någonting åt saken.

nu lever jag i mörke en timme.

våffelbrunch.

det finns en stad och ett sällskap man skulle kunna slå upp i en ordbok under perfektion. ibland önskar man att tiden vore en sak att kunna stanna och i brist på förmåga att återberätta med meningar utav rättvisa låter jag bilder i överflöd tala om varför jag ler.

hejdå.

en flaska vin och en livstids kartläggande senare tackar jag ebba för hennes axel att titta utöver och fina ord att snärja sig vid. det värmer i huvud, armar, ben och fötter och jag nämner dagar som en evighet att ta framsteg vid men vandrar stigen bredvid den förra för att undviken spår att följa ifrån förr. det blir som det kommer.

dagar som gått har inte lämnat mycket till fantasin utan passerat mig förbi just som jag valde dem att göra. jag stod förundrad mot en tegelvägg och log mot det finaste att le emot men dagen efter morgondagen reser jag mot paris och stannar så länge jag bara kan.

jag har numera rött hår och så nalkas det idag årets första picknick.

från och med idag börjar de där två veckorna utav lyckorus jag längtat efter i många fler än två sådana som komma skall.

foto: regine andersson

jag hittar inte min ostmacka. åt jag upp den?

hjärnan är plastisk och innehar förmågan att anpassas till förändring av motiven man själv tillfredsställer sig. de motoriska svårigheterna ställer krav på individen om dess kapablitet och förfrågar livet om att tillgodose behoven. kommunikation bygger huvudstäder och ruiner för att framställa fragment. det här är ett barn som inte är som andra barn och medan ögonkontakten brast tog nervsystemet kontakt med själen för att berätta det svåra att förtälla. du kommer ha ett spädbarn resten av ditt liv.