la barcleona
en paus från vardagen var min räddning, barcelona med baby. det var välbehövt och välförtjänat. både för mig enskilt, och oss som oss. det är jobbigt att vara ett par när ens olikheter bara kryper ifatt en hela tiden. kan de inte bara försvinna? olikheter brukar föra människor ihop, det brukar kallas kompletera. vi är precis tvärtom. våra olikheter river oss isär och jag tycker inte om det. jag rent ut sagt hatar det, för jag vill inte ha det så. och det vill inte du heller. men, barcelona. förhoppningsvis en väckarklocka och räddning.
idag, sexton dagar kvar till studenten. oj vad man längtar. kanske utan anledning men ändå. eller, utan anledning är väl fel att säga men det är ju en verklighet efter festlighet vilket man inte så ofta tänker på. sommarjobb efter två veckors ledighet och fest. arbetstider efter glädjeskrik och tjohej. men ändå. studenten, så ljuvligt, så underbart.
nej, det får vara allt för idag. nu ska jag köra in till stan, hämta upp sara, rasmus och linn för en liten ölfest här hemma hos mig. vi får inte glömma köpa chips. det är vikigt.
pussinuss
Kommentarer
Trackback