${https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/189410/images/2008/nytt-bitmappsbild_13562916.jpg}

utan att egentligen ha någonting att dela med mig utav skriver jag någon rad eller två. mest för att blåmärket nu nästan är borta så det föregående inlägget känns inaktuellt, men också för att jag inte börjar jobba förens om två timmar, har redan har ätit och alltså därmed är sysslolös. eller kanske inte riktigt, jag måste vila mig en stund innan så strax, alldeles strax ska jag krypa ner under täcket och sluta ögonen. men inte riktigt ännu. jag har ju fortfarande de där raderna att fylla ut. jaha. annars då? jag är väl fast i jobbträsket igen. iallafall fram tills nästa helg, därefter har jag ingenting nämnbart att förbereda mig på. alltså, därefter är jag arbetslös, igen. jag blir det sådär emellanåt eftersom jag bara rings efter när det behövs. men den senaste månaden har de behövt mig en hel del. vad blir det? en nio nätter har jag nog fått ihop. eller den senaste månaden, de senaste två veckorna blir det väl snarare. hur som helst, iallafall nio nätter vilket nästan resulterar i niotusen. åh. då känns det så värt det. för alla vänskapskreter och förhållande jag måste sätta åt sidan när jag går in i min parallella vuxenvärld som arbetande och slitande kan jag snart, återuppta älska och vara med, ja snart, så snart jag känner att ekonomin stabiliserar sig. ni förstår, jag reser, långt långt bort i januari månad. och budgeten till det där resandet är tänkt femtiotusen. jag har nästan kommit dit hän, men inte riktigt än. och inte förens jag har gjort det kan jag andas ut och faktiskt våga tacka nej när de ringer och frågar ifall jag vill jobba fastän jag egentligen inte vill och egentligen är relativt upptagen oc bortlovad. jag vågar inte riktigt än. ännu känner jag inte att jag har mitt på det torra. men en vacker dag, och gud så vacker den kommer att vara. inte för att jag inte trivs som arbetande och slitande, det gör jag. mitt jobb förgyller verkligen min vardag. men jag saknar mitt liv. det där sociala. den där pojkvännen som så ofta försummas. jag saknar honom. men en dag, en vacker dag.

förövrigt om jag ska slå till med lite onödig fakta om mitt nuvarande humör. jag är lite på bristningsgränsen på grund utav sådana där löjliga i-lands problem. men faktiskt, så hittade jag min drömkappa inatt, alldeles sådär plötsligt i en tidning. bara sådär. och till min stora förvåning kom den ifrån inidska. jag blev som förtrollad. åkte in till kristianstad för att fullkomligt kasta mig över den men blev, som vanligt, efter ett magasinuppslag besviken och ledsam. den var ju inte alls som på bilden. den såg ju inte alls ut på mig som på henne. tydligen hade hon långa ben. jag korta. tydligen hade hon korta armar. jag långa. tydligen kunde hon ha min drömkappa. jag inte. se där ja, dagens i-landsproblem men det bryr inte jag mig om, för, jag kommer drömma om den där kappan. imorgonbitti. för inatt är det arbete som gäller.