just a ride
snacka om framtidsvisioner idag. jag har just suttit och skrivit ner en lista på alla de platser i sverige som erbjuder mig socionomutbildningen när jag kommit hem från vietnam. eller, erbjuder är kanske fel ord, jag kanske inte blir antagen. men, de erbjuder iallafall, kanske inte mig, men ja, ni förstår. hur som helst. det är de platser som följer, lund, göteborg, stockholm, karlstad, örebro, jönköping, umeå, norrköping, växjö, kalmar, gävle, hudiksvall, norrtälje och östersund. hjälp. framtidsvisioner var det ja. stora är dem, många är dem och långt borta är dem. men det är förvisso det man pratar om dagligen. jag vill bort. långt bort. men när man väl sitter här med facit i handen, hur långt bort man faktiskt kan komma, klumpar det ihop sig i magen och man känner bara för att krypa ihop i mammas famn, alltid bo hemma, och aldrig gå utanför dörren. stockholm, göteborg. stora städer. stora, stora städer. vad är jag van vid? allting smått. liten, mindre, minst.
jag vill till lund. jag vill bli antagen i lund. börja mitt storstadsliv där, ta mina första kliv där. sedan, om jag vill, ta mig lite längre bort och sedan lite längre bort igen. okej, göteborg känns också spännande, och många städer därtill. men alldeles, alldeles ensam? i över tre år? i örebro har jag lite nära och kära, liksom lite att luta mig på. men örebro? att bo i en stad som börjar på den sista bokstaven i alfabetet? det har jag aldrig tänkt på hur det skulle kännas.ska det vara en verklighet om ett år?
ja, om ett år, det är verkligen om ett år. om ett år behöver jag inte tänka dessa tankarna. om ett år är jag redan antagen någonstans och kanske därmed förflyttad. ja, kanske sitter jag där uppe i de norrländska skogarna i umeå och läser om människans beteende . kanske, ja kanske. om ett år.
jag vill till lund. jag vill bli antagen i lund. börja mitt storstadsliv där, ta mina första kliv där. sedan, om jag vill, ta mig lite längre bort och sedan lite längre bort igen. okej, göteborg känns också spännande, och många städer därtill. men alldeles, alldeles ensam? i över tre år? i örebro har jag lite nära och kära, liksom lite att luta mig på. men örebro? att bo i en stad som börjar på den sista bokstaven i alfabetet? det har jag aldrig tänkt på hur det skulle kännas.ska det vara en verklighet om ett år?
ja, om ett år, det är verkligen om ett år. om ett år behöver jag inte tänka dessa tankarna. om ett år är jag redan antagen någonstans och kanske därmed förflyttad. ja, kanske sitter jag där uppe i de norrländska skogarna i umeå och läser om människans beteende . kanske, ja kanske. om ett år.
Kommentarer
Postat av: milla
Nu är det jag som skriver här igen, haha. Ville bara påpeka att socionomutbildningen finns här i hbg också.. Och eftersom jag har planer på att gå den hade det varit helt UNDERBART om du flyttat hit och gått med mig, inte sant? :) Pussar
Postat av: jennifer,
jag ska till lund om ett år, vi kan hänga då^^
Trackback