merry go round

idag är det en bakfullhet med blåmärke därtill utan dess like. jag vågar fortfarande inte gå de ångestfyllda stegen upp till ovanvåningen till soffan där rödvin spilldes för lite mer än tolv timmar sedan. jag kan riktigt känna osen utav alla de ölbrukar som igår förbrukades. jag måste snart, men jag vill inte. ett steg, två steg. de är så många, de är så tunga.

min fot gör ont, min axel gör ont, en dag, kanske idag, men bara kanske. ska ni få se, årets blåmärke, det kan jag lova. äntligen kan jag säga till adam att jag har ett sår utan att han börjar skratta åt det minimala jag klagar över. äntligen ska jag briljera med min klumpighet och verkligen visa, stå på mig och säga, åt det här kan du inte skratta, för det är det största blåmärket, någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback