a ballad for the fallen soldier
det sjöngs sövande toner men jag gick med bestämda steg både ur behaglighet och över gata till egentligen ingen nytta alls. och jag sitter nu här och undrar varför och vad som kom ur begynnelsen av det hela. jag ska städa undan vad jag ställt till med men andra åkommor lockar i en annan stad och medan en annan stund blir den nuvarande förfaller det som kunde varit. veckovis dalar lätt under äventyr och en fantasi känns mer eller mindre meningslös och allra mest förgänglig. leder man i lärdom på samma sätt som i förloran?
Kommentarer
Trackback