${https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/189410/images/2008/nytt-bitmappsbild_13562916.jpg}

kofferten det är jag. i mig har både jag och andra stoppat in vad vi hittat på vägen genom livet. både små ting och stora händelser har funnit en plats i mitt gränslösa inre. ibland har stora tankar vräkts in och jag har varit tvungen att liksom sträcka på mig för att få plats med dem, men också för att genom min nyvunna längd bättre kunna överblicka den dammiga vind som kallas min värld och där jag sedan länge befinner mig. ibland tar någon tag i mig och flyttar mig en liten bit, för att så småningom sätta ner mig lite omskakad i ett annat hörn på vinden. ett annat hörn, men alltid samma vind. med åren har jag blivt både nött och sliten och mina lås fungerar inte alltid så bra. allt oftare händer det att det ena eller andra oförmodat öppnar sig, och ut glider ett par ting eller händelser ur mitt stora innehåll, livsinnehållet. någon kommer förbi plockar upp bitarna, tittar på dem, kanske till och med använder dem ett tag. men förr eller senare stoppas de tillbaka in i mig, en smula dammigare och mer slitna men samma bitar med samma tomrum inom mig att fylla. på min utsida har man stämplat namn på stora orter, små platser, namn som jag sedan länge glömt betydelsen av. man har också satt etiketter på min breda rygg där man talar om att jag är bräcklig, "fragile", att jag skall aktas för stötar och att jag är ömtålig. på den senaste påsatta klisterlappen står något helt annat nämligen kontrollerat gods. först visste jag inte riktigt vad det betydde. jag tog fram bitarna en och en eller högvis ur mitt innersta, dammade och fejade in i minsta skrymsel, men hittade inget gods. bara bilder av människor, ting, händelser, värderingar. gamla livsstumpar som legat i fred i många år vred sig i vånda när jag tummade på dem. stillnad, rofylld lade jag var sak på just sin egen plats igen och drog till mitt lock. nu vet jag att många gamla koffertar kan inom sig ha enbart kontrollerat gods. hos mig ryms innehåll- livsinnehåll. den som klistrade på mig den sista stora lappen tittade inte efter tillräckligt noga, försökte inte att förstå vad han såg- han bara kontrollerade. men jag drog in honom i mitt inre och där sitter han nu bland all gammal bråte och måste umgås med det han inte begriper. gamla koffertar kan ha ett rikt inre liv.

-barbro jönsson, 1980