jag vill ha din ryggrad här
i en rastlös melankoli reser jag land och rike runt i en förevigad slags harmoni. jag spänner blicken i dig, lutar mig bakåt och ser dig ta illa vid. jag anammar din sysselsättning till förnedran och förmodar att livet lönar sig att leva. jag flämtar till när jag ser dina ögon brinna där förståelse för fenomen att bejaka tar vid. du bör men du borde inte och vi släcker nu den fackla vi lovat hålla vid liv.
Kommentarer
Postat av: bror
är inte det där en gammal Kent truddelutt??
Postat av: Anonym
bror: jo! jag satt och lyssnade på dem härromkvällen.. lite nostalgi.
Trackback