jag borde sova men kan inte så jag skriver ord om året som gått
januari tog början vid ett slut och blev snabbt till februari som mörklade hela min realitet och jag funderade mest kring dystra tankar och blandade dem med vin. mars försökte sig på någon slags lycklighet men mest satte jag den ena foten framför den andra och undrade om jag någonsin skulle kunna vara kapabel att stå ordentligt åter igen. april lös med solsken och hopp och när maj kom tog livet mig med storm och jag tror jag log mest hela tiden. juni känns som en självklar eufori men för mig satte den härmed prägel på resterande sommarmånader som jag sedan i juli fastslog vara de bästa jag någonsin upplevt. med augusti kom avsked och det gjorde ont i magen ganska länge innan jag insåg mina misstag och njöt utav den sista solen och nyttjade det sista utav en vänskap. i september slog verkligheten mig som ett slag i ansiktet och jag såg mig leva kvar i drömmar och minnen ett tag för länge så medan oktober smög förbi tänkte jag mest tillbaka och sökte tröst och svar. november var därmed tvungen att bjuda på mer lycklighet än en annan höstmånad och jag kämpade för överlevnad och lyckades med nöd och näppe hålla skenet uppe. plötsligt var det december och årets sista månad där jag sammanfattade mitt liv på något dystert sätt genom att lova löften att aldrig hålla och se tillbaka på året som gått för att kunna konstatera denna livsomfattade berg och dalbana och tacka gud för sommarens banbrytande fyra månader då jag utan dem gett upp hopp om steg att ta innan realiteten tagit fart.
Kommentarer
Trackback